fogden i länet givit mig. Då så emellertid icke blivit fallet, utan jag:
tvärtom genom min redobogenhet att underlätta myndigheternas
förehavanden till rättsordningens upprätthållande ser mig ställd inför
ekonomik ruin och utsatt för personligt lidande och obehag i största
utsträckning, synes det mig icke vara obilligt, om jag ödmjukt hemställer om
något bidrag av det allmänna, särskilt som i vårt land något skydd av
utomstående tredje man vid arbetskonflikter ännu icke blivit anordnad. Även
om jag i sammanhang med en ärekränkningsprocess för det tryckta
blockadmeddelandet skulle kunna få något ersättningsbelopp utdömt, så lära
utsikterna att av vederbörande kunna utfå någonting vara synnerligen
små.
Med åberopande av det sagda vågar jag sålunda i djupaste
underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t av nåd måtte tillerkänna mig
ett bidrag till täckande av mina förluster å 6,000 kronor eller, om detta ej
kan bifallas, det mindre belopp, som Eders Kungl. Maj:t kan pröva
skäligt.
Bifogade handlingar åberopas.
Kramfors den 1 maj 1932.
Underdånigst
M. John Eriksson.
Rätt avskrivet betyga:
Sven Byström. S. Otto.
Bil. 52.
I motion nr 129 till första kammaren år 1931 av hr Trygger m. fl. om
värnande av arbets- och näringsfriheten etc. anfördes en del exempel på
övergrepp däribland "Fallet Bergström-Sander". De däri relaterade
förföljelserna mot Agda Bergström fortsattes på sätt som framgår av
följande referat från rättegång och domslut.
Svenska Dagbladet den 11 oktober 1932.
o
Trakasserierna mot besvärliga vittnet näpsta.
Förtroendeman dömd för sina hämndeaktioner.
Svea hovrätt har nu avkunnat slut/dom i det uppmärksammade målet
angående hämndeaktionen mot ett för hotell- och
restaurangpersonalförbundet besvärligt vittne vid arbetsdomstolen.
Fröken Bergström hade för två år sedan prickats och uteslutits ur
Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund, avd. 48, med anledning av
att hon i viss tvist, där fackförbundet var part, utfärdat ett vittnesintyg,
vars innehåll icke kunde jävas i arbetsdomstolen, men som av
fackförbundsledningen stämplades som osolidarisk handling. Hon hade sedan,
för att undslippa föriöljelser och för att få arbeta, begärt avbön och
återinträde i fackförbundet. Hon hade också blivit lovad återinträde mot
erläggande av böter till fackförbundet och även inbetalt viss del av summan,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 153. 13
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/209
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i. Första kammaren, Nr 153. 185