Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/208

184

. Motziouer li Första kammaren, Nr 153.

de Häradsrätt de av mig till polismyndigheten ingivna fotografierna av åklagaren i målet ingåvos till Rätten och därmed prisgåvos åt offentligf heten i ett sammanhang, som jag för min del, såsom ovan påvisats, gjort det yttersta för att undvika. Att märka är, att bland de sålunda mot min vilja offentliggjorda bilderna funnos åtskilliga, som i sitt dåvarande skick icke tillställts tidningspressen. K " Bildmaterialet och min befattning därmed aktualiserades ytterligare i det allmänna medvetandet, då sedermera nägra i målet mot Nordström m. fl. hörda vittnen, Lindahl Qch Svedberg, misstänktes för mened. I det i anledning därav mot nämnda personer anhängiggjorda rannsakningsmål, som-första gången handlades inför Härnösands Rådstuvurätt den 2 september 1931, blev särskilt en av ifrågakomna bilder det avgörande bevismedlet mot de tilltalade, och Lindahl blev jämväl sedermera fälld i samtliga överinstanser, efter det båda tidigare blivit frikända vid Rådstuvurätten. Det var vid denna tidpunkt, som en systematisk och ytterst ihärdig förföljelse mot mig vidtogs från vissa fackligt organiserade befolkningsgrupper i Ådalen. Sålunda förklarade Kramfors Lokala samorganisation på ett möte den ll september mig och min yrkesverksamhet ställd "under offentlig bojkott", varom skriftliga meddelanden utdelades och anslogos på ett flertal platser i Kramfors med omnejd. Jämväl i ortstidningar, tillhörande arbetarpressen, infördes ett flertal tillkännagivanden av enahanda innebörd. Endast den, som lärt känna arbetarbefolkningens mentalitet med det starka kommunistiska inslag, som särskilt å sistone alltmer gjort sig märkbart bland arbetarbefolkningen i Ådalen, kan bilda sig en uppfattning om den förödande inverkan en på ovan angivet sätt offentliggjord bojkottförklaring innebär för en enskild näringsidkare i dessa trakter, vilken råkat ut för vederbörande politiska eller fackliga sammanslutningars misshag. Vad mig beträffar, har min fotografiska rörelse såsom en direkt följd av bojkotten lidit ett sådant avbräck, att fara föreligger, att mina möjligheter till utkomst bliva fullkomligt stängda. Kunder, vilka trots bojliotten dristat anlita mig ha blivit trakasserade. I ett fall har särskild blockad anordnats mot en kund och jämväl mot kundens arbetsgivare, det sistnämnda tydligen därför, att arbetsgivaren icke hållit tillräcklig uppsikt" över sitt biträde, utan detta i ett obevakat ögonblick kunnat smyšal in i min blockerade fotografiatelier. Exemplen skulle kunna många igas. Jämlikt hitintills gällande rättsbegrepp torde jag tryggt kunna påstå, att jag i denna sak icke företagit mig något annat än lojalt utövat mitt lovliga yrke. Att fotografera vad som händer och sker, är min rättighet, och upploppsmakare torde icke kunna göra anspråk på att därvidlag i förhållande till mig intaga någon privilegierad särställning. Med den kännedom jag äger om de politiska- förhållandena bland Ådalsbefolkningen, av vilken jag till stor del är beroende i min yrkesverksamhet, här jag, Sås0D1 OV-än framgår, i det längsta sökt undvika att själv bliva indragen i de sociala och politiska stridigheter, som under senaste tid tagit sig uttryck i en serie ytterst allvarliga händelser. Å andra sidan har jag såsom lojal medborgare icke ansett, att jag kunde ställa mig helt avvisande mot myndigheternas krav på förfoganderätt över de av mig i lovligt syfte anskaffade bilderna. Jag förutsatte därvid, att jag fullt ut kunde lita på den skriftliga försäkran om diskretion, vilken t. f. Iands