Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
4
Motioner 1 Första kammaren, Nr 154.


organisationen, med uppgift att verkställa undersökning i fråga om åtgärder till arbetsfredens främjande. Delegationens uppdrag omfattade frågorna om obligatorisk skiljedom i rättstvister, lagfästandet av den faktiska rättsordning, som under tidernas lopp vuxit upp, förenings- och förhandlingsrättens lagfästande, olika blockad- och bojkottmetoder samt möjligheterna för skiljedomsinstitutets införande inom olika arbetsområden även i andra tvister än rättstvister. Avsikten med denna undersökning angavs emellertid icke vara att få till stånd utarbetade förslag till bestämda åtgärder. Den skulle i stället avse att låta olika grupper klart fixera sina ståndpunkter, så att ett fastare underlag kunde erhållas för omdömet om ändamålsenligheten av vidare åtgärder till arbetsfredens främjande genom lagstiftning eller på -annat sätt. Sedan vissa av delegationens ledamöter meddelat, att de vore förhindrade att taga vidare del i delegationens arbete, uppdrog Kungl. Maj:t den 21 januari 1927 åt två ledamöter i delegationen ävensom dess sekreterare att fullfölja och avsluta av delegationen föranstaltade specialutredningar rörande vissa faktiska förhållanden av betydelse för arbetsfredsfrägans belysande. Härefter avslutades delegationens arbete. J ämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 juli 1927 tillkallades därefter tre sakkunniga, de s. k. arbetsfredssakkunniga, för verkställande av utredning rörande anordningar, ägnade att förekomma arbetsinställelser i tvister, däri staten eller kommun är part. De sakkunniga, som verkställt vissa undersökningar rörande anställninfgs- och avlöningsförhållanden för olika arbetargrupper i allmän tjänst, hava på därom gjord framställning genom beslut den 17 december 1932 befriats från det dem meddelade uppdraget. Såsom framgår av det ovan anförda, har frågan om vidtagandet av åtgärder till förebyggande av samhällsfarliga arbetskonflikter i vårt land vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet och även föranlett särskilda utredningar. Något resultat har emellertid därav icke kommit till stånd. I ett flertal främmande länder har man emellertid ansett ifrågavar-ande spörsmål vara av den vikt och betydelse, att man skridit till särskilda lagstiftningsåtgärder. Till belysning härav må här återgivas ur den av förenämnda delegation utgivna publikationen "Utredningar till belysande av arbetsfredsfrågan (Statens off. utredningar 1927:11) en översiktlig framställning av i främmande länder gällande, särskilda regler beträffande samhällsfarliga arbetskonflikter: "Arbetstvister vid allmännyttiga företag hava i flera länder blivit betraktade såsom stående i en klass för sig med hänsyn till de störningar i samhällets livsbetinge1se.r, som arbetsinställelser på sådana områden medföra. Det har också gjorts gällande, att arbetarna vid allmännyttiga företag intaga en särskilt gynnad position på grund av sitt arbetes oumbärlighet och att det därför icke innebär någon orättvisa mot dem, i fall man i en viss utsträckning skulle begränsa deras strejkrätt. . De särskilda åtgärder, som i resp. Iänder vidtagits för undvikande av kon