Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/217

M otioner i Första kammaren, Nr 154.- 7

naturligt - kunnat komma till någon gemensam klarhet om var gränsen lämpligen bör drægas mellan s. k. allmänfarliga och andra arbetsinställelser. En bestämd tendens gör sig emellertid allmänt gällande i riktning mot en särlagstiftning för arbetskonflikter av förstnämnda slag, om ock hittills med avseende å omfånget av denna lagstiftning en olika praxis, än trängre och än vidare, utvecklat sig i de olika länderna, alltefter sig yppande erfarenheter och behov." Den nu återgivna översiktliga framställningen hänför sig till de anordningar, som funnits vidtagna är 1926, efter vilken tid en betydelsefull utveckling på nu ifrågavarande område ägt rum i vissa länder. Till komplettering av framställningen må här endast framhållas, att man i Nya Zeeland numera övergivit systemet med obligatorisk skiljedom i alla arbetstvister och i stället genom lag den 8 april 1932 i realiteten övergått till fakultativ skiljedom. Den allmänna tendensen torde emellertid i övrigt vara, att skärpta bestämmelser införas till skydd för samhällsintresset vid arbetskonflikter, såsom framgår av utvecklingen i ltalien, Tyskland, Brasilien m. fl. Iänder. Påpekas må, att i England, vilket land torde framstå såsom typen för ett efter liberal individualistisk uppfattning ordnat samhälle, utfärdats en lag den 29 juli 1927 om arbetstvister och fackföreningar, enligt vilken strejk eller lockout förklaras vara. olaglig, om den har ett syfte annat än eller utöver främjandet av en arbetstvist inom det yrke, vari de strejkande äro anställda eller om den är avsedd utöva tvång på regeringen, antingen direkt eller genom att förorsaka samhället umbäranden. Straff stadgas för en lokal eller annan offentlig myndighet anställd person, vilken avsiktligt bryter ett tjänsteavtal med denna myndighet och därvid inser eller har skälig anledning antaga, att den sannolika följden av hans görande, vare sig han handlar ensam eller i förening med andra, kommer att äsamka samhället skada eller fara för allvarliga olägenheter. Vad särskilt våra närmaste grannländer beträffar mä erinras, att i Norge frågan om åtgärder till förhindrande av samhällsfarliga arbetskonflikter redan länge varit på dagordningen. Med hänsyn till krigssiturationer och landsomfattande arbetskonflikter eller hot därom tillkom år 1916 den första norska lagen om obligatorisk .skiljedom i arbetstvister. Liknande provisoriska lagar gällde till den 1 augusti 1929. Med stöd härav kunde konungen på framställning av riksmedlingsmann-en besluta, att en tvist rörande löne- eller andra arbetsvillkor, som icke reglerades av kollektivavtal, skulle avgöras genom skiljedom, om han fann, att tvisten satte väsentliga samhällsintressen på spel. När fråga om förlängd giltighet för ifrågavarande provisoriska lagstiftning senast var före, år 1927, uttalades i propositionen, att regering-en helst skulle ha sett, att lagen fått permanent karaktär, men att detta icke ansetts kunna ske med hänsyn till behovet av vissa överarbetningar. I ett betänkande, som är 1932 avgivits av en den 16 december 1931 tillsatt kommitté för utredning av frågor om otillbörlig bojkott i anledning av arbetsförhållanden m. m.. innefattas jämväl förslag till lagstiftningsåtgärder mot