Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/218

8

Motioner i Första kammaren, Nr 154.

arbetsinstiillelse i samhällsnödvändig verksamhet.. Lagförslaget definierar-, vad som skall betraktas som sådan, verksamhet, och överlåter åt konungen att i tveksamma fall avgöra, huruvida ett företaig är att räkna till ifrågavarande kategori eller icke. Strejk, lockout och bojkott förbjuda-s vid dylika företag och föreslås, att tvister i stället skola underkastas obligatorisk skiljedom. Kommitténs förslag i nu närmast förevarande avseende blev icke upptaget i den proposition om ändringar ilov om arbetstidstvister, som framlades år 1933, utan ansågs, att spörsmålet om obligatorisk skiljedom m. m. vid samhällsnödvändig verksamhet borde uppskjutas till senare behandling. Däremot genomfördes särskilda lagföreskrifter beträffande användningen av bojkottvapnet i arbetstvister. Den nya lag, som utfärdats den 6 juli 1933 och ersätter 1927 års lag om arbe.tstvister, innefattar emellertid vissa bestämmelser av intresse i förevarande sammanhang. Sålunda förbjudes bojkott, bland ann-at, om den kommer att skada väsentliga samhällsintressen eller verka otillbörligt samt om det icke råder ett rimligt förhållande mellan det intresse, som skall främjas, och den skada, som den kommer att medföra. Vidare har den inrättade bojkottdomstolen tillagts befogenhet förbjuda bojkott, som är riktad mot flottningsföretag, som har väsentlig betydelse för timmertillförseln till industrien. - Nämnas må också, att genom en särskild lag den 6 juli 1933, .som gäller till den 1 augusti 1935, förklarats olagligt att igångsätta eller fortsätta arbetsnedläggelse vid aktiebolaget Vinmonopolet och systembolalgen (samlage- ne) i Norge. Enligt den för lagens genomförande anförda motiveringen måste det befinnas naturligt för samhället att förbjuda tillgripandet av str.ejker, vilkas väsentliga verkningar äro, att statskassan direkt berövas skatteintäkter av största betydelse. Även i Danmark har frågan om lagstiftningsåtgärder till förebyggande av samhällsfarliga arbetskonflikter varit föremål för överväganden. År 1922 framlades sålunda av det radikala vänsterpartiet i folketinget ett -förslag om obligatorisk skiljedom i intressekonflikter, vilket byggde på samma principer som den dåvarande norska lagen. Förslaget var närmast föranlett av den stora arbetskonflikten nämnda år. Då denna i april 1923 fann sin lösning, förlorade frågan sin aktualitet. Inom den stora arbetskommission, som är 1925 tillsattes med upp-gift att utreda hela komplexet av spörsmålom förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, yrkade en minoritet på införande av obligatorisk skiljedom, när medling visat sig resultatlös och mycket omfattande samhällsintressen stå på spel. Det skulle ankomma på statsministern att, antingen på hemställan av f-örlikningsman eller på eget initiativ, träffa bestämmelse om att en tvist skall avgöras genom skiljedom; ytterligare tillfogas, att .statsministern .skall ha riksdagens samtycke härtill. Statsministern skulle vidare kunna förbjuda igångsättande eller fortsättande av lockout eller strejk i anledning av tvisten. Skiljedomstolens utslag skulle kunna avse högst en tidsperiod av ett år och