Nr 155.
Av herr Hansson, Sigfrid, om utredning och förslag angáende
förhållandena inom byggnadsindnstrien.
- Under den långvariga och ännu pågående -konflikten inom
byggnadsindustrin har man icke blott kommit underfund med svårigheterna att utjämna
intressemotsättningarna mellan arbetsgivarna och arbetarna på denna
mycket omfattande och för vårt land betydelsefulla arbetsmarknad. Det har
även blivit klart, att det för utomstående knappast låter sig göra att bilda
sig en riktig uppfattning om de förhållanden, ur vilka
intressemotsättningarna inom denna industri härleda sig. Detta har visserligen icke hindrat
allmänheten och framförallt icke pressen att taga ståndpunkt till förmån
för den ena eller andra parten. Detta ståndpunktstagan-de torde
emellertid ha grundats mera på förutfattade meningar och sociala och politiska
fördomar än på kännedom om faktiska förhållanden.
Byggnadsindustrin är ju en av vårt lands viktigaste näringsgrenar. Under
normala förhållanden ger den såväl direkt som indirekt utkomstmöjligheter
för ett mycket betydande antal av medborgarna. Den har med rätta
betecknats såsom en nyckelindustri. Dess betydelse som sådan belystes för
ungefär ett år sedan iett föredrag inför arkitektföreningen i Stockholm.
Enligt de uppgifter som då lämnades beräknas ett bostadsbygge i Stockholm,
som exklusive kostnaderna för tomt drager en kostnad av en miljon kronor,
bereda arbetstillfällen hos de materiallevererande industrierna iilandsorten
motsvarande en lönekostnad av 151/¿ % av hela byggnadskostnaden. Men
även med hänsyn till bostadsbyggandet och dettas sociala betydelse måste
byggnadsindustrin betraktas såsom en utomordentligt viktig näringsgren.
Tyvärr förhåller det sig nog så, att denna industri långt ifrån motsvarar
de anspråk, som kunna ställas på densamma. Det förefaller som om detta
framförallt beror därpå, att den stelnat i gamla former. Mycket tyder också
på, att de förhållanden, över vilka man ansett sig ha anledning att klaga,
finna sin förklaring bl. a. däri, att denna industri kanske mer än andra
alltid varit ett tacksamt objekt för mer eller mindre spekulativa och ifråga
om metoderna mindre nogräknande kapitalintressenter. Det låter sig väl
sälunda icke bestridas, att tomtjobberiet t. ex. i hög grad återverkat
ofördelaktigt för såväl producenter som konsumenter.
Som bekant är bostadshyran den post i levnadskostnaderna, som visat
det segaste motståndet mot den allmänna tendens till prisfall som förmärkts
sedan flera år. Medan livsmedelsindex fallit från 150 1929 till 125 1932,
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 154-155. - 3
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/227
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 155. 17