Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/229

M otioner i Första kammaren, Nr 155. 19

att de som bygga bostäder sträva efter att få husen färdiga till denna fardag, och eftersom den är förlagd till hösten blir följden att byggnadsarbetarna i stor utsträckning bli arbetslösa under den närmast därpå följande vinterperioden. Byggnadsarbetarna ha hittills icke ens under högkonjunkturen kunnat räkna med arbete under hela året. Belysande för hur det förhåller sig härmed äro följande uppgifter, som inhämtats från en av de större byggnadsfirmorna i Stockholm. Under perioden 1923-1932 utgjorde medeltalet arbetsdagar per år och hos denna firma anställda arbetare följande: timmermän 146, murare 110, snickare 116, grovarbetare 150, rörarbetare 215, plåtslagare 206, elektriker 227 och målare 125. Hela antalet h-os denna firma anställda, däri inberäknat teknisk personal och kontorspersonal, utgjorde 1932 icke mindre än 2,366. Det säger sig självt, att byggnadsarbetareyrkenas karaktär av säsongyrken måste om möjligt motarbetas. Varken ur arbetarnas eller arbetsgivarnas synpunkt eller ur allmänna "ekonomiska synpunkter kan det vara lämpligt att vidmakthålla ett system, som möjligen en gäng i -tiden varit ofrånkomligt men numera säkerligen skulle kunna ersättas med ett som vore avsevärt bättre. Det förhåller sig emellertid tydligen sä, att de som framförallt borde vara intresserade av att åstadkomma en ändring antingen icke ha intresse därav eller anse sig icke kunna gå i land med uppgiften. Ett eventuellt ingripande utifrån skulle kanske få en god effekt, men detta förutsätter i sin tur att en grundlig utredning verkställts. Slutligen -skulle det säkerligen vara av mycket stor betydelse att fä till stånd en utredning rörande byggnadsindustrins kreditförhållanden. Med åberopande av detnu anförda tillåter jag mig hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. M-aj:t anhålla, att Kungl. Maj:t -ville låta verkställa en förutsättningslös och allsidig utredning angående förhållandena inom byggnadsindustrin samt för riksdagen framlägga de förslag, som av utredningen kunna föranledas. Stockholm den 22 januari 1934. Sigfrid Hansson.