Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
8
Motioner i Första kammaren, Nr 156.


dugg gemensamt med Sillénarna och som under normala förhållanden kunna räknas till deras motståndare. Detta ingår i Sillénarnas kalkyler... Den gynnsammaste atmosfären för dem är upplösningen, hetsen och vrålet. .- Arbetarkvinnor och arbetarbarn skola skickas fram mot strejkbrytare och poliser. Det är krigets mest råa och barbariska metoder, som här anbefallas." Vi ha velat anföra detta utdrag ur en socialdemokratisk valbroschyr för att visa, att vi på vårt håll ej hava anledning att invända något mot denna frihandsteckning av läget sådant det verkligen är. I Nuvarande ecklesiastikminister Engberg har på sin tid givit en förträfflig inblick i en kommunists hjärna och hans sätt att tänka, då han vid ett tillfälle sammanfattade ett omdöme härom på följande sätt: "Grundlagens skydd för riksdagsman under utövningen av hans ämbete skall han hänsynslöst begagna .sig av och krypa bakom i den mån hans påbjudna ständiga förbindelse med den olagliga verksamheten vållar, att han kan ha behov av detsamma. Han skall stå med ena benet i de underjordiska sammansvärjningarnas värld och med det andra i riksdagen. Allt hans görande och låtande skall vara en insats i arbetet för massaktionens klart bekända ändamål: den väpnade statskuppen, inbördeskriget... Det svenska bolsjevikpartiet är ett lydorgan åt den ryska staten, är verktyg åt den härskande ryska statsviljan . . . Det är av vikt att hela den svenska arbetarvärlden göres medveten om att invalet av en bolsjevik i riksdagen betyder invalet av ett ombud icke för svenska arbetares praktiska reformkrav utan för ryska statsintressen . -. Det synes oss befogat att säga: Hellre ombud för Sveriges folk i Sveriges riksdag än ombud för ryska regeringen" (kurs. här). Hr Engberg yttrade till sist: "Jag tvekar icke att påstå, att det moraliska och intellektuella förfall, det suveräna förakt för rätt och sanning som präglar den bolsjevikiska propagandan är den farligaste pest, som någonsin hotat arbetarrörelSen." (Arthur Engberg: Uppgörelse med bolsjevismen. Föredrag i Auditorium i Stockholm 4 sept. 1928.) Av de lämnade citaten framgår, som sagt, -med all önskvärd tydlighet att även inom svensk socialdemokrati förståelse för faran av de samhällsomstörtande lärorna kan förutsättas. Denna tar sig dock endast sporadiska uttryck och företrädes icke med tillbörlig kraft av partiets auktoritativa ledning. Inom detta politiska läger är man också böjd för att göra en distinktion mellan de s. k. Kilbomskommunisterna och de s. k. Sillénkommunisterna, av vilka de senare bibehållit men de förra avbrutit den intima förbindelsen med Sovjetryssland. En dylik gradering ter sig emellertid vid närmare påseende föga motiverad. De bägge kommunistiska riktningarna utkristalliserade sig som resultat av en spänning inom partiet, vilken blev akut den 9 okt. 1929. Sillénkommunisterna erhöllo för sin del auktorisation från Moskva under det"att Kilbomskommunisterna påtrycktes stämpeln av irrlärare och fiender till