Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/239

Motioner i Första kammaren, Nr 156. 9

bolsjevismens internationellt arbetande rörelse. För belysning av hur man hos de senare såg på situationens utveckling hösten 1929, torde några utdrag ur deras tidnings, Folkets Dagblad Politiken, ledare samt gruppens upprop och manifest från samma tid vara av ett visst intresse. Man skrev där bl. a.: "Den nuvarande Kominternledningen har genom den oerhörda förbrytelse, som med dess gillande begicks i Stockholm onsdagen den 9 oktober väl brutit - tillfälligt är vi övertygade om - partiets organisatoriska förbindelser med en del av de revolutionära klasskamraterna i andra länder, men den har icke kunnat bryta vår politiska gemenskap med dem (kurs. här). Vi kommer också i fortsättningen att stödja de ryska arbetarnas kamp - - ." (Vårt partis framtida kurs, ledande artikel, F. D. P., 12 okt. 1929). "Vad det nu främst gäller för alla som verkligt allvarligt vill hjälpa till att skydda Sovjet-Unionen, det är att samla massorna till fastare revolutionär (kurs. här) sammanhållning än någonsin", hette det något senare (Blott massorna kan skydda arbetarstaten, ledande artikel, F. D. P., 18 okt. 1929.) Vid ett annat tillfälle skrevs: "Må vi på 12-årsdagen (av den ryska revolutionen, november 1917) visa, att vi förstått - . . genom löftet att än mer energiskt arbeta för massornas samling omkring Sverges kommunistiska parti, d. v. s. för den revolutionära (kurs. här) kampen." (För ryska revolutionen - för massornas samling, ledande artikel, F. D. P., 7 nov. 1929.) Och som protest mot dem, som i Kilbomskommunisterna velat se ett "natio- nellt parti" förklarades efter partikongressen och rekonstruktionen: "Det har aldrig varit meningen att bilda något nationellt parti, det har aldrig varit meningen att bryta med Komintern - . . Sverges kommunistiska parti står kvar på Kominterns grund" (kurs. här). (En triumfens dag, ledande artikel, F. D. P. 18 nov. 1929) och i det manifest, som utsändes av kongressen, förklarades att "kapitalismens och dess lakejers utpressning av arbetarklassen i stad och på land måste mötas av en enhetlig revolutionär (kurs. här) kamp, vari proletariatets hela klassolidaritet fullt kommer till sin rätt . - -" (Till Sveriges arbetare, F. D. P. 19 nov. 1929.) Under Kilbomskommunisternas partikongress i november 1929 betonades uttryckligen, att arbetareklassen icke vore pacifistisk, utan att den både kunde använda näven och även något, som "sitter i densamma". Då debatten sedermera berörde det kommunala arbetet förklarades bl. a.: "Medan socialdemokraterna går in i de kommunala organen för att understödja dessa som de anser demokratiska inrättningar -samt söker erövra dem för att under socialdemokratisk ledning tjäna kapitalisternas intressen, tar kommunisterna säte där för att utnyttja de kommunala institutionerna såsom stödjepunkter för den revolutionära rörelsens verksamhet" (kurs. här). Detta uttalande, ett slag i ansiktet på det svenska folket med hänsyn till dess tusenåriga traditioner på den lokala självstyrelsens område, är givetvis i lika hög grad gillt för Sillénkommunisterna. Vi hava här anfört det i uteslutande syfte att bidraga till illustrerandet av den anda, som, oförbätterlig och hiitsk, ännu