batterna i riksdagen i samband med högerpartiets motioner om
straffbeläggande av förberedelse till högförräderibrott m. m. den 12 mars 1932
framförda skälet, att lagstiftningsåtgärder av denna art ej vore av nöden, enär
kommunisterna endast utgjordes av en liten sekt bland väljarna.
Under denna riksdagsdebatt erinrades även om, att rikets ansvariga
myndigheter (Socialdepartementet i en P. M. rörande reserv- och statspolisen,
överståthållareämbetet) fäst uppmärksamheten på meningsriktningar, som
öppet sade sig arbeta för att på våldets väg omstörta samhället. Från
socialdemokratiskt och borgerligt vänsterhåll var man emellertid ovillig att "kri-
minalisera misshagliga politiska åskådningar". En liberal talare ansåg det
dock ej försvarligt att låta en till öppet landsförräderi syftande propaganda
ostört fortgå. Denna synpunkt hade tidigare med kraft understrukits av
högerpartiets talesmän. Det framhölls, att talet om "att icke skapa
martyrer" var grundfalskt. Det gällde att på laglig väg bereda möjlighet att hålla
efter ledare för en agitation, som ej i vårt samhälle bör vara tillåten.
Begäran om skrivelse från riksdagen med krav på utredning av spörsmålet
avslogs emellertid av bägge kamrarna.
Vid denna riksdag förekom också en debatt (24 april) angående den
kommunistiska propagandan i folkskolorna, föranledd av en interpellation (F. K.
nr 6) i ämnet. Härvid blottades en verksamhet av den natur, som vi ovan
haft anledning att i dess stora drag exemplifiera. Dåvarande
ecklesiastikminister Stadener ansåg dock att gällande lag på området gav tillräcklig
möjlighet att gripa in mot de påtagliga missförhållandena. Från
socialdemokratiskt håll hävdades den passiva ståndpunkten, att en lärare ej borde
avsättas på grund av sina-åsikter i politiska eller religiösa ting, ett utslag av
liberalismens låt det gå som det vill-mentalitet, vilken vi i innevarande
stund finna lika oförklarlig som oförsvarlig.
Som ett sammanfattande omdöme beträffande det sinnelag som av
motståndarna till en preventiv lagstiftning på de berörda områdena vid detta
tillfälle redovisades, må återigen framhållas, att den synes oss uppburen av
en, i vårt tycke, missriktad individualism, som hellre ser staten gå under
än den ålågger den enskilde band och tygel, även om allt förnuft samtidigt
säger, att det frihetens system, man anser sig förpliktigad hävda, allvarligt
äventyras.
En i viss mån ny inställning till hela detta problem gjorde sig emellertid
snart gällande även från dessa kretsar, närmast föranledd av den
åskådningsundervisning, som händelser i oss omgivande länder erbjöd. Att denna
dock kom rätt hastigt uppå framgår av att ännu i mitten av mars 1933 en
debatt i andra kammaren ägde rum med anledning av från vårt parti
begärda åtgärder mot gudlöshetspropagandan och varvid åter av vårt parti
påpekades den roll, som härvidlag den kommunistiska propagandan
spelade. "Att barnen skyddas för otillbörlig, förgiftande, hatfull propaganda
är uppenbarligen från alla rimliga synpunkter påkallatf->, ett yttrande av
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/241
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 156. 11