Nr 179.
Av herr Andersson, Nils, och herr Johanson, Karl August, om
billigare djursjukvård.
Speciellt inom Norrland med -sina stora avstånd och vidsträckta
veterinärdistrikt är djursjukvårdens rationella ordnande ett svårlöst kapitel, och detta
icke minst på den grund, att djurägarna i stor utsträckning äro synnerligen
fattiga. Vid förekommande sjukdomsfall bland kreaturen är det förenat med
mycket stora kostnader för mera avsides boende att anlita veterinär och
många gånger nödgas den fattige avstå därifrån.
Det synes därför icke vara obilligt att ifrågasätta stöd från det allmänna
för förbilligande av djursjukvården för de kreatursägare, som under
nuvarande förhållanden annars icke kunna anlita veterinär.
Förhållandena .i Norrland och de övriga sk-ogstrakterna av landet äro
väsentligen annorlunda än förhållandena i andra delar av landet, där
djurbesättningarna äro större. I de förstnämnda trakterna är det vanligt att
småbrukaren eller lägenhetsägaren håller ett par kor för nödtorftigt
tillgodoseende av hushållsbehovet och i många fall köpes en häst på avbetalning för
avverkningssäsongen. Hur ställer det sig för en sådan man om hästen
allvarligt kommer till skada, vilket tyvärr är mycket vanligt? Det kostar mycket
pengar att hämta veterinär på kanske tio mils avstånd och ofta blir det
därför icke gjort. Under.hästens sjukdom kanske körningen måste
bortsättas åt annan för att hinna slutföras medan snön ligger kvar, och icke alla
gånger finnes huggningsarbete att få i stället. Snabb veterinärbehandling
hade måhända medfört blott ett kort avbrott i körningen. Nu går" den
påräknade förtjänsten förlorad och i stället komma omkostnader, som
vederbörande icke förmår bära.
Oöverkomlig eller bristande djursjukvård förstör ofta de mindre
bemedlades i skogsbygderna ekonomiska existens. Åtgärder för att lätta dessa
svårigheter äro påkallade. Exempel finnas på sammanslutningar direkt av
skogsarbetare för ömsesidig hjälp till sjukvårdsk-ostnader och ersättning för
minskad arbetsförtjänst, men de äro my-cket sällsynta.
"F ör personlig skada i arbetet är skogsarbetaren skyddad genom
riksförsäkringen. Skadas däremot hans medhjälpare hästen, sättes han ofta själv
också ur spelet. För hans eget vidkommande har staten även berett lättnad
såtillvida att läkares sjukresor över en mil kunna ersättas med upp till 3/5
av kostnaderna av statsmedel och resterande vid oförmåga av kommunen.
Någonting liknande synes böra införasjämväl beträffande djursjukvården.
Vad ett par kor i ladugården betyda för en familj i skogsbygden kan
blott den, som känner förhållandena ingående, förstå: tillräckligt med mjölk
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/317
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 179. 15