åt barnen, smärre ladugårdsprodukter, som kunna utbytas mot nödvändiga
behovsvaror, allt skall den lilla ladugården bära, helstfnär annan förtjänst
tryter. Inträffa sjukdomsfall i ladugården omstörtar det- hushållsordningen i
det fattiga hemmet. De ogunstiga förhållandena tvinga ej blott vid svårare
utan även lindrigare fall till nedslaktning och undanryckande av det stöd
hemmet hade. «
För dem som bo i veterinärens grannskap låter sig saken givetvis lättare
ordna även om fattigdom förefinnes, men för dem som bo miltals borta reser
sig stora hinder för anlitande av veterinär. Enbart skjutskostnaderna kunna
betyda flera dagars arbetsförtjänst för kreatursägaren, och om det gäller
en dragare under arbetssäsongen kan därtill arbetsförtjänsten utebli för
veckor. Måste veterinären kallas flera gånger bli kostnaderna ruinerande.
Det är i ytterst få fall trävarubolagen lämna bidrag till dessa kostnader, och
landsting och kommuner kunna i endast ringa omfattning träda emellan.
Skall djursjukvården i skogsbygderna på ett tillfredsställande sätt kunna
ordnas, synes det nödvändigt att staten träder emellan -i en form anolog med
den som gäller för läkarresor till avlägset boende mindre bemedlade på
landsbygden.
En närmare utredning av detta viktiga spörsmål synes påkallad, och med
stöd av vad vi anfört få vi hemställa,
att riksdagen i .skrivelse -till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om utredning och förslag till djursjukvårdens förbilligande
för mindre bemedlade, boende på längre häll från veterinär.
Stockholm den 22 januari 1934.
Nils Andersson. Karl August Johanson.
-
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1934.
40065 3
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/318
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
16
Motioner i Första kammaren, Nr 179.