Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/32

8

Motioner i Första kammaren, Nr 153.

bl. a., att påvisbar ekonomisk skada icke alltid blirföljden av de otilllåtna stridsåtgärderna och att ersättningsskyldigheten ofta blir en ren fiktion på grund av bristande möjlighet att utkräva skadeståndet av den skyldige. Ehuru beaktansvärda sociala skäl tala för den motsatta ståndpunkten, synes det alltså den sakkunnige nödvändigt att med straff belägga otillåtna stridsåtgärder av den art som,lefter vad ovan angivits, nämnes i utkastets 2 §. Skadeståndsskyldigheten åvilar enligt utkastet (3 och 4 §§) i första hand "den som gjort sig skyldig till förfarande, som enligt 2 § är belagt med straff", och "äro flere ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem emellan fördelas efter den större eller mindre skuld, som prövas ligga envar till last". Men utkastet ålägger dessutom (i 5 §) förening, vars medlem företagit otillåtna stridsåtgärder, en rättsplikt "att, där så ske kan, hindra medlemmen från att fortsätta det olovliga förfarandet och att förebygga skada genom detsamma", vid äventyr att föreningen ådrager sig skadeståndsskyldighet efter samma grunder som den positivt verksamme. Stadgandet, som korresponderar med 4 § i gällande lag om kollektivavtal, avser förening, i vars "verksamhet ingår företagande av stridsåtgärd av den art, varom fråga är", och synes den sakkunnige erforderligt, då eljest en kamporganisation, som står bakom en stridsåtgärd, skulle kunna undandraga sig allt ansvar genom att gent emot yttervärlden använda bulvaner. Den på många håll brukliga tillsyn som utövas av organisationerna över medlemmarnas stridsåtgärder skulle på detta sätt legaliseras och förvandlas till en rättsplikt, varigenom ohemula stridsåtgärder i många fall skulle förekommas. I utkastet föreslås dessutom en regel av följande innehåll: "För ändamål, varom nu är sagt, äge föreningen mot medlem tillämpa varje påföljd, som enligt stadgarna kan inträda på grund av åsidosättande av förpliktelse, som åligger medlem. Föreningen må jämväl, oavsett vad stadgarna innehålla, utesluta medlem för en tid av intill ett år" (5 § 2 st.). Angående skadeståndsskyldighetens omfattning innehåller utkastet också regler: "Under skadestånd skall inbegripas jämväl ersättning för personligt lidande samt för intrång i den kränktes intresse av att ostört bedriva sin näring eller annat liknande intresse, som ej är av rent ekonomisk betydelse" (3 § 2 st.). "Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande, skadans storlek eller omständigheterna iövrigt finnes skäligt, må. skadeståndets belopp nedsättas" (3 § 3 st.). Utkastet innehåller i övrigt åtalsregler (6 §), preskriptionsbestämmelse (7 §) samt stadgande om förvandling av ådömda böter (8 §>). Vid sidan av det nu refererade utkastet föreslår professor Bergendal ett nytt stadgande i allmänna strafflagen (11 kapitlet 16 "§) av innehåll, att "den som å ställe, varom i 15 § förmäles, genom personligt tilltal, utspridande av skrift, vakthållning eller på annat dylikt sätt söker förmå