Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 153. 9


allmänheten till deltagande i blockad eller bojkott", skall vara förfallen till strafi. Slutligen framlägges ett utkast till ändringar i tryckfrihetsförordningen med syfte att åstadkomma överensstämmelse mellan de ovan refererade straffbuden och tryckfrihetslagstiftningen för de alls icke ovanliga fall, att stridsåtgärder företagas med tillhjälp av tryckt skrift. Det synpunkter, som ligga till grund för den sakkunniges förslag i detta ämne, skola nedan i annat sammanhang* närmare behandlas. Redan i de ovannämnda vid 1931 års riksdag avgivna motionerna (l: 129 och li: 187) betonades starkt nödvändigheten av att utredningen om åtgärder till skydd för tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikterutvidgades till att avse åtgärder överhuvud till värnande av arbets- och näringsfriheten såväl som enskild självbestämningsrätt i övrigt mot övergrepp från de i näringslivet verksamma organisationernas sida och att sålunda spörsmàlet om fackorganisationernas kampmetoder måste upptagas. till prövning i hela dess vidd. Denna nödvändighet synes oss under de senaste åren ha framträtt allt tydligare. Allvarliga maktmissbruk och övergrepp äga icke sällan rum i den ekonomiska intressekampen även på andra områden av vårt näringsliv. Det sagda innebär icke någon kritik av professor Bergendals utredning, som tvärtom utmärker sig för grundlighet, allsidighet och uppriktig vilja till objektivitet vid behandlingen. av de juridiskt och socialt ömtåliga spörsmål, som förelegat till undersökning vid utredningen i ämnet. I enlighet härmed ha vi också ansett angeläget, att professor Bergendals förslag omedelbart förelägges riksdagen, och i annat sammanhang framlagt motion härom. Det Bergendalska förslaget gör, såsom nyss framhållits, icke anspråk på att vara uttömmande. Det synes oss därför oavvisligen nödvändigt att oförtövat fortsätta utredningen av frågan om reglering av de i näringslivet verksamma organisationernas kampmetoder. Blockadvapnets utom-" ordentliga eifektivitet i händerna på starka och hänsynslösa organisationer nödvändiggör skydd i betydande utsträckning även för parter i ekonomiska konflikter. De "vilda" stridsåtgärderna måste lagbindas genom att vissa formella krav uppställas för kampmedlens användning. Ett verksamt rättsskydd måste beredas ej endast genom att organisationernas ansvar utvidgas utan också därigenom, att anordningar för en säker och snabb rättsskipning i blockadmål tillskapas. Vi redogöra nedan för vissa synpunkter, som enligt vår mening måste beaktas vid utredningen. I professor Bergendals utkast saknas i stort sett allmänna bestämmelserom anordnandet av blockad och därmed sådana garantier mot rättskränkningar och ekonomisk skadegörelse vid blockadvapnets begagnande, vilka kunna vinnas genom regler om stridsåtgärders beslutande och kungörande.- De av den sakkunnige föreslagna stadgandena om förenings ansvar i vissa fall för medlems stridsátgärd förlora väsentligt sin effektivitet, om de ej kombineras med en principiell regel av innehåll, att det tillkommer föreningen ensam och ej dess enskilda medlemmar att använda blockadvapneti