Hoppa till innehållet

Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner fi Första kanmzaren, Nr 183. 7


även om vårvete i år ej odlas till förmalning. Minskning av vä;-vete. odlingen under år 1934 skulle säkerligen vara en åtgärd, som högst betydligt förminskade de beräknade förlusterna för Svenska spannmålsföreningen. För jordbruket skulle en minskning av vårveteodlingen icke vara alltför kännbar, då i stället för viss areal vårvete kan odlas fodersäd, som genom de prisstödjande åtgärderna för densamma skulle betinga ett något högre pris än för närvarande. Huruvida en så pass ingripande åtgärd, som en stark förminskning av vårveteodlingen under år 1934 bör tillgripas, kan givetvis diskuteras och torde icke böra avgöras förrän resultatet av nu pågående arealinventering blivit känd. Vid behandlingen i riksdagen av den väntade kungl. propositionen rörande fortsatt stöd åt spannmålsodlingen torde arealinventeringsresultatet föreligga och behovet av förutnämnda åtgärd bättre kunna överblickas. Vi ha därför nu endast velat fästa uppmärksamheten på att förminskande under 1934 av vårveteodling för förmalning - utsäde för kommande år måste givetvis odlas - kan måhända vara en försvarlig och lämplig åtgärd i den brydsamma situationen för brödsädesregleringen. Då export av brödsäd ej torde vara möjlig, åtminstone ej i erforderlig omfattning, torde brödsädesöverskottet i enlighet med spannmålsnämndens förslag lämpligen böra användas till kreatursfoder. Skulle möjlighet uppstå för export av brödsäd till rimliga priser, synes oss angeläget att så sker, enär kostnaden för längre tids lagring av överskottet bliva högst betydliga, särskilt som det är mycket svårt att erhålla lagerutrymmen. Såväl eventuell export som denaturering till foder för inhemska behovet bör givetvis i första hand ske av brödsäd, som inköpes i fria marknaden. Genom verkställandet av inköp när marknaden på hösten och vintern är svagast verka inköpen för nämnda ändamål också prisstödjande. Den av spannmålsnämnden föreslagna åtgärden, att belägga majs och liknande fodermedel ävensom kli med irnportavgift, synes oss vara säkraste sättet för erhållande av den högre och möjligast jämna prisnivå å fodersäd, som är nödvändig för åstadkommande av jämvikt mellan bröd- och fodersädsodling. Påpekas bör emellertid att utvecklingen på området ständigt bör följas av spannmålsnämnden och det här ovan föreslagna statliga organet samt importmängd och avgifter noga avpassas efter uppkommande förhållande, så att syftet med åtgärderna utvinnas. Ehuru anordningen med Svenska spannmålsföreningen såsom organ för spannmålsregleringen icke varit i allo lycklig, synes dock, som spannmålsnämnden föreslagit, avtal böra träffas med nämnda förening för ytterligare ett år, då vi förutsätta att spannmålsregleringen och inlösensskyldigheten böra tills vidare bibehållas. Läget för jordbruket är alltjämt bekymmersamt, varför de för 1933 fastställda inlösningspriserna för vete och råg böra bibehållas även för innevarande års skörd. f Vid tillämpningen av brödsädesregleringen bör tillses, att den s. k. gottgörelsen vid import av brödspannmål icke sättes så låg, att importspann