Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/340

16

Motion-er i Första kammaren, N1 183.

toriska strävandena samordnas med väl avvägda och efter marknadsförhållandena avpassade statliga stödåtgärder. Sålunda kan exempelvis medelst kvartalsvis företagna svinräkniugar svinstockens storlek ständigt registreras och, om icke svinstocken, genom slaktdjursorganisationens egen försorg, kan hållas vid lämplig storlek med syfte att åstadkomma en skälig prisnivå å fläsket, kan staten vid regleringen av foderavgifterna påverka fläskproduktionen i önskad riktning. De av spannmålsnämnden föreslagna importavgifterna å fodersäd och andra därmed jämförliga fodermedel böra sålunda icke avvägas allenast med hänsyn till spannmålsodlingens behov, utan jämväl regleras i avsikt att därigenom uppnå för fläskproduktionen önskvärt prisläge. Det av oss i denna motion föreslagna statliga organet bör här ha en betydelsefull uppgift att fylla. 1933 års riksdag beslöt med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 262 bl. a. dels upptagande av en s. k. slaktdjursavgift, dels inrättande av en fond, benämnd Statens slaktdjursfond, allt för åstadkommande av förbättrade avsättningsförhållanden för slaktdjur och slakteriprodukter. Den verksamhet av prisstödjande art, som genom förmedling av Statens slakterinämnd under senare delen av föregående år med användande av till slaktdjursfonden influtna medel igångsatts, har visserligen icke förmått åstadkomma den erforderliga prisförbättringen, men å andra sidan i betydande grad förmått hejda ett ytterligare sammanbrott på marknaden, särskilt i fråga om nötkreaturskött. Systemet kan sålunda sägas hava visat sig vara ett steg i rätt riktning. Anledningarna till det relativt blygsamma resultatet måste tillskrivas en mängd faktorer, såsom den fortsatta skärpningen av Englands importkontingentering, en på grund av ohejdad import av billiga fodermedel stegrad fläskproduktion m. m. och icke minst den begränsade medelstillgång. varmed slakterinämnden haft att röra sig. Den nyligen genomförda foderspannmålsimportregleringen jämte de vidare åtgärder man har anledning förvänta isammanhang därmed torde, såsom ovan framhållits, visserligen möjliggöra en reglering av de faktiska produktionsmöjligheterna, som böra komma att gynnsamt påverka prisbildningen inom landet på det animala produktionsområdet. Det oaktat måste man fortfarande räkna med ett visst exportöverskott. Ju större hinder som resas mot denna export, desto större vikt måste man tillmäta slaktdjursavgifterna - denna statens medverkan till prisutjämning mellan de exporterade och de på hemmamarknaden avsatta kvantiteterna kött och fläsk. Det förefaller då sannolikt, att de avgifter, som i enlighet med § 2 i "Förordningen om upptagande av slaktdjursavgift" uttagas, icke förslå till åstadkommande av det resultat som åsyftas, och som måste anses oundgängligen nödvändigt att säkerställa. Med hänsyn härtill och de ovissa utsikter ifråga om exportbetingelserna, som nyss berörts, synes