det angeläget, att möjlighet beredes Kungl. Maj:t att inom en betydligt
bredare marginal än nu kunna bestämma slaktdjursavgifternas storlek.
I samband härmed torde nyss nämnda förordning även böra omarbetas
i fråga om relationen mellan avgifterna av olika djurslag. Att t. ex.
pålägga en avgift av en krona per spädkalv mot tre kronor per
storboskap står i synnerligen dålig proportion till den prisförbättring, som i
fråga om dessa olika slags djur kan förväntas eller åstadkommas.
Sålunda bör det allvarligt övervägas, huruvida icke avgiften å spädkalv
helt bör utgå, medan möjlighet att höja avgiften för storboskap bör
beredas. Även torde böra upptagas till prövning, huruvida icke avgifterna
bättre böra avpassas efter den prisförbättring de kunna beräknas medföra
inom olika landsdelar; varvid särskilt lindring eller befrielse för de
norrländska produkterna bör övervägas.
Slutligen må anföras, att de grunder för slaktdjursavgifternas
upptagande, som återfinnas i § 1 av ovan berörda förordning, icke kunna anses
tillfredsställande. Enligt dessa blir endast kött, underkastat viss
besiktning, avgiftspliktigt, medan den principiella förutsättningen för
avgiftsplikt givetvis bör vara att köttet saluföres. Den misstämning som på
sina håll tagit sig uttryck gentemot slaktdjursavgifternas erläggande
grundar sig också på dels vad ovan anförts beträffande avgiftsrelationen
olika djurslag emellan, dels och framför allt på det sist påpekade
förhållandet, att endast viss kategori kött avgiftsbelägges medan annat, som
saluföres jämsides därmed, är avgiftsfritt.
Vid genomförande av ändringar i "Förordningen angående
slaktdjursavgift", påqnu angivet sätt torde emellertid statens slaktdjursfond kunna
få ökad betydelse för prisförbättring och stabilisering på kött- och
fläskmarknadens område. Det synes då lämpligt, att denna förordning
förlänas längre giltighetstid, än som i riksdagens beslut av år 1933
innefattas. -
De penningmedel, som slaktdjursorganisationen sålunda skulle erhålla
genom en erforderlig höjning av slaktavgifterna, äro dock långt ifrån
tillräckliga för att denna organisation skall kunna verksamt ingripa för
prisbildningens stödjande. Såsom i annat sammanhang påpekats borde
rättvisligen slaktdjursorganisationen erhålla större delen av de medel, som
inflyta i form av importavgifter å havre, majs och andra därmed
jämförliga fodermedel. Med hänsyn till de uppkomna svårigheterna på
brödsädesmarknaden nödgas vi dock för den närmaste tiden begränsa
slaktdjursorganisationens andel till 20 procent av ifrågavarande medel. Vi
vilja emellertid ännu en gång betona, att införselavgifterna å fodersäd,
sedan överskottet av brödsäd blivit reglerat, isin helhet bör användas till
främjande av avsättningen av slaktdjur, fläsk och ägg.
Slaktdjursorganisationen skulle enligt ovanstående -förslag redan nu erhålla ett
välbehövligt tillskott i sina inkomster för den i nuvarande läge synnerligen
angelägna uppgiften, att lätta det hårda trycket på slaktdjurmarknaden.
Bihang till riksdagens protokoll 1934. 3 saml. Nr 183-190. 2
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/341
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 183. 17