Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/35

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 11

instämma till fullo i detta uttalande och anse, att den ekonomiska och personliga frihetens princip fordrar ett särskilt skydd för smärre näringsidkare, vilkas hela existens kan bero på deras rätt att få utöva sin näring under skydd av lagen. Själva äro de ofta i avsaknad av stöd från någon mäktigare organisation, medan de genom blockadåtgärder få emot sig hela trycket av en väl organiserad föreningsapparat. Under de senare åren ha också upprörande fall av övergrepp i dennadel förekommit mot isolerade företagare (bil. 15- 22). Samhället måste enligt vår mening ofördröjligen ombesörja att lagstiftningen skyddar enskild företagsamhet och därigenom en även för konsumenterna nödvändig sund konkurrens i arbete och varuförmedling. En motsvarighet till stadgandet i norsk lag, att blockad ej må riktas mot företag, som utom familjemedlemmar ej sysselsätter flera än tio arbetare, måste snarast införas i svensk lagstiftning. Det uppges med bestämdhet från Norge, att denna s. k. tiomansregel redan visat sina goda verkningar med hänsyn till arbetstillgången, i det att ett ej obetydligt antal företag igàngsatts av personer, som förut ej vågat starta ekonomisk verksamhet av fruktan för terrorn på arbetsmarknaden. Vidare måste uppmärksammas vissa fall, då blockad bör vara olovlig med hänsyn till sitt syfte. Härvidlag bör principiellt ingen skillnad göras mellan åtgärder, som rikta sig mot part i konflikt eller mot tredje man. Sålunda bör förbjudas blockad, som har till syfte att framtvinga eller förhindra åtgärd av statlig eller kommunal myndighet. Vid mera upprörda tillfällen i den sociala kampen kan det befaras, att åtgärder företagas av mer eller mindre asociala element att genom blockad söka förhindra eller åtminstone försvåra ordningsmaktens arbete på olika sätt. Och utan aktuellt intresse äro ju icke heller blockadåtgärder mot exekutiv myndighet för att hindra vräkning i större omfattning av hyresgäster etc. i samband med hyreskonflikter. Här behöver icke närmare utvecklas det betänkliga däri, att enskilda medborgare eller grupper av sådana söka hindra samhällsorganen i utövandet av deras lagliga. funktioner. Sker så direkt, är gärningen kriminaliserad genom åtskilliga lagbud i10 kapitlet stralflagen, men de indirekta tvångsförsöken genom blockadåtgärder kunna stundom vara lika -allvarliga för de offentliga funktionernas ostörda upprätthållande. Det synes också tydligt, att sådan stridsåtgärd måste förbjudas, vars syfte är att framtvinga rättsstridig handling eller underlåtenhet av enskild person. Det torde väl kunna sägas utgöra ett minimikrav på fri självbestämningsrätt för den enskilde, att han icke genom tvång på sin handlingsfrihet skall kunna förmås till rättsstridig handling eller underlåtenhet, varigenom han kan komma att ådraga sig ersättningsskyldighet mot tredje man eller kanske rent av straffansvar. Dessutom innebär ju ett dylikt tvingande en åtgärd, som indirekt riktar sig också mot den person, vars rättsintressen kränkas genom den rättsstridiga handlingen. Visserligen är denne ofta just det rättssubjekt, med vilken den tvingande