Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/375

Motioner i Första kammaren, Nr 196. 7

Nr 196. . Av herr Johanson, Karl Emil, och herr Gustafson, FIi|3i0f, om utreclning och förslag angående förbättring av lands/communefrnas räkenskapsväsen. De betänkliga brister, som alltjämt på många håll vidlåda landskommunernas räkenskapsväsen, äro alltför kända och omvittnade för att tarva någon närmare utläggning. Det må vara nog att här framhålla, hur de förtroendemän, som kanske mer eller mindre mot sin vilja sättas att sköta räkenskaps- och revisionsgöromålen, ofta sakna nödig insikt i modern bokföring och - särskilt där arvodena äro alltför knappt tillmätta - även tid och intresse för att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina krävande uppdrag. För den, som varit i tillfälle att närmare taga del av, hur det är ställti dessa avsenden, äro de ständigt återkommande upptäckterna av oegentligheter vid de kommunala förvaltningsorganen icke ägnade att i högre grad förvåna. Säkerligen är det många gånger just frånvaron av den effektiva kontroll, vars stöd varje redogörare har rätt att fordra, som kommit frestelsen till underslev att bli vederbörande övermäktig. Och även i de talrika fall, där icke uppsåt till oredlighet förelegat utan där skulden får tillskrivas vårdslöshet, bristande tid och bristande kompetens, har det också. varit kontrollens slapphet, som möjliggjort, att ett slentrianmässigt system fått fortgå opåtalt från år till år med påföljd att räkenskapsföraren själv så småningom invaggats i säkerhet om, att allting stått rätt till. För att ge en liten föreställning om vilka värden, det här rör sig om, kan nämnas att enligt tillgängliga uppgifter uppgick antalet av kommunalmän begångna förskingringar under åren 1922-1928 till 28 stycken och därigenom avhända värden till 1,032,593 kronor. Till dessa siffror bör fogas den anmärkningen att de avse endast förtroendemän, varför exempelvis av fjärdingsmän begångna förskingringar ej äro medräknade i desamma. Att dessa förhållanden icke blivit bättre efter kommunallagsreformen framgår av de förskingringar, som ägt rum under senare år. Vi kunna visserligen ej anföra några statistiska siffror utan endast några enstaka fall från åren 1932 och 1933, som emellertid synas visa att de ovan gjorda iakttagelserna fortfarande gälla. Är 1932. vägkassör 32,000 kronor; kommunalkamrer 35,000 kronor; vägstyrelseordförande 24,000 kronor; kommunalnämndsordförande 17,000 kronor. Ar 1933: lasarettssyssloman 25,000 kronor; kommunalnämndsordförande 20,000 kronor; kommunalnämndsordförande 139,400 kronor; kyrkorådsordförande 16,000 kronor. -