Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner i Första kammaren, Nr 200. 3


Nr 200. Av herr Björck, John, m. fl., om skärpta bestämmelser rörande anordmmdet av ofientliga danstillställmlngar. Det offentliga nöjeslivet i vårastäder och stadsliknande samhällen har på de senaste tio åren utvecklats i en sådan riktning, att det hos varje ansvarskännande samhällsmedlem måste väcka allvarlig eftertanke. Hemmet och familjelivet, som borde vara de sammanhållande, fostrande och uppbyggande krafterna i samhällslivet, framförallt vad gäller ungdomen, ersättas numera i allt större utsträckning av restauranger, biografer, kaféer och danslokaler. Att ungdomen har behov av förströelse, att den efter dagens arbete vill gå ut att råka jämnåriga och ha lite roligt är helt naturligt, därom är ingenting att säga. Finge ungdomen sköta sig själv, vara i fred så att säga för de många lockelser de moderna nöjesetablissemangen numera lägga i dess väg, vore säkerligen farorna ej så stora. Men när man ser vad som nu, särskilt i våra större och medelstora städer, söker locka och draga ungdomens uppmärksamhet till sig, ser hur biografer, danslokaler, kaféer och dylikt alltjämt ökas i antal och storlek, då förstår man i någon mån, vilka frestelser ungdomen i våra dagar utsättes för. Vad som säkerligen torde verka mest neddragande, såväl i moraliskt som rent fysiskt hänseende, är den offentliga dansen, särskilt den, som äger rum inomhus på restauranger och kaféer och som ofta tillåtes pågå till klockan 2 på natten. Det är ägnat att förvåna att myndigheterna i så stor utsträckning som sker beviljar tillstånd till dessa nattliga danstillställningar. Ty man måste fråga sig om det verkligen föreligger något behov av att kväll efter kväll, som nu sker, få hålla på att dansa till klockan 2 på natten. Om det är en familjefest, en. förening, som håller årsmöte eller liknande, och då önskar hålla på något längre än lagstadgad tid, då kan man förstå skälet. Men att eljest något behov skulle förefinnas, åtminstone för det stora flertalet, att få hålla på och dansa till framemot morgonen, vägra vi att tro. Det skulle i så fall vara behovet av inkomst för innehavaren av den lokal, vari dansen äger rum. Det torde vara för att tillgodose detta behov, som dessa tillställningar så ofta återkomma. Men man har då skäl fråga: är det tillbörligt att mångas andliga såväl som ofta kroppsliga hälsa sättes på spel, för att bereda inkomster åt några få. Svaret kan ej bli mer än ett. Av gällande lagar och författningar på detta område synes framgå, att det tydligen ej varit lagstiftarnas mening att dessa skulle tolkas så som nu sker. Enligt § 13 i ordningsstadgan för rikets städer måste man begära tillstånd av polismyndigheten att anordna ofientlig danstillställning. Vidare är det enligt rusdrycksförsäljningsförordningen § 5.5 förbjudet utskinka rusdrycker i lokal, där offentlig dans äger rum, ej heller i annan lokal, > rn står i inre förbindelse med denna. Denna bestämmelse skulle ju omöjliggöra för restau