Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/403

Motioner i Första kammaren, Nr 207. 9

lastångare, och sist och kanske icke minst genom tillkomsten av statens isbrytarefartyg. Den utsträckta sjöfarten har emellertid intill det gångna året endast i obetydlig omfattning gällt malmtrafiken. Bedare och möjligen även assuradörer hava ställt sig skeptiska till möjligheten av att med vanliga fartyg trafikera Luleå så sent på året. Emellertid har malmbolaget under 1933 sökt utsträcka skeppningen över Luleå så länge som möjligt, och att detta försök lyckats över all förväntan utan att särskilda förberedelser vidtagits, och under särdeles ogynnsamma klimatiska förhållanden, är alla bekant. De sista malmfartygen lämnade Luleå den 6 januari, då skeppningen blev inställd för säsongen, bland annat på grund av rådande stark köldknäpp. Sedan dess har omslag i väderleken inträffat, och hinder synas icke föreligga för att trafiken skulle kunnat hava pågått ännu någon tid. Arets rön, som erbjudit mycket av intresse, hava visat, att inga större svårigheter och inga ökade risker för fartyg och materiel förefinnas för trafik intill dess havsisarna slutligen lägga hinder i vägen för navigeringen. Isen å hamnområdet och å de inre fjärdarna har utan svårighet kunnat forceras av rederiaktiebolaget Victorias här stationerade isbrytare "Valkyria". Endast vid tillfällen, då isen i havsbandet sammanpackats och hopskjutits till vallar har statsisbrytarens hjälp behövt påkallas. I detta sammanhang torde böra påpekas, att innevarande vinters tidigt påkommande och ihållande kyla gjort isförhållandena besvärligare än de varit på många år. Den trygghet, som statens isbrytarefartyg skänker sjöfarten, kan icke nog uppskattas. Hade statsisbrytaren icke varit tillgänglig skulle malmskeppningen hava upphört redan omkring mitten av november månad. Redare, som tidigare icke haft erfarenhet rörande vintersjöfart i dessa farvatten, skulle icke vågat att skicka sina fartyg till Luleå, även om förhållandena varit sådana, att de lokala isbrytarna kunnat klara situationen. "Ymer" med sina 9,000 hkr är en mäktig och imponerande säkerhetsfaktor. Ehuru det kan synas naturligt och välbetänkt att ettdera av isbrytarefartygen under senhösten vore stationerat i övre Norrland, där issvårigheterna tidigast förekomma, är en sådan anordning icke oundgängligen nödvändig. Allenast vetskapen om att ett sådant fartyg finnes aktionsklart, och kan, om så skulle krävas, utan tidsutdräkt skynda till undsättning, tillförsäkrar sjöfarten den erforderliga tryggheten. - Fastän, såsom förut framhållits, under de sista åren sjöfarten pågått till fram emot jul, har malmexporten, den för länet i sin helhet ojämförligt viktigaste trafiken över hamnen, på grund av angivna omständigheter upphort långt tidigare. I medeltal har malmskeppningen under sista decenniet avslutats den 18 november, och har således under 1933 förlängts en och en halv månad. Vad detta betyder för Norrbotten belyses med följande siffror. Enligt uppgift från platschefen hos L. K. AB. härst-äde-s har den for längda skeppningen berett arbete, utöver vad eljest kunnat ifrågakomma, å Svartön med 4,700 dagsverken, 56,000 kronor, och i Kiruna med 6,359 dagsverken 1l0,000 kronor. Därtill komma arbetstillfällen, som statens järnvagar kunnat bereda en del av sin arbetslösa personal, vilket uppskattas till 3,000 dagsverken, 35,000 kronor. I hamnavgifter hava erlagts 42,000 kronor. I lotsavgifter 17,000 kronor och i fyr-, båk- och tonavgifter 2-1,500- kronor. -. De 49 malmångare, som utöver den normala skeppningstiden besokt Luleå, hava genom inköp av proviant, reparationer m. m. omsatt ett belopp, som torde kunna uppskattas till minst 35,000 kronor. - Besättningarna å de lokala isbrytarna, som eljest skulle hava varit upplagda, hava kommit i åtnjutande av en och en halv månads extra hyra.