Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/423

Motioner z Första kammaren, Nr 213. 5

med dem, som utexaminerades åren 1922, 1923 och 1924 och inom 5 år blivit befordrade till ordinarie. Vad småskolekåren vidkommer, inträdde den hastiga nedgången i procenten befordrade redan med år 1924 (se tabellen C 2). Tidigare blevo redan under första anställningsåret ett avsevärt antal lärare befordrade till ordinarie. Tabellerna A 2, B 2 och C 2 giva vid handen att inemot hälften (49.8 procent) av de manliga lärare, som utexaminerades år 1923, voro ordinarie vid utgången av vårterminen 1924; av de kvinnliga folkskollärare, som utexaminerades våren 1924 voro mera än en tredjedel (38.7 procent) ordinarie efter ett år. Vad småskolekåren angår, inträdde maximum i befordringsprocenten första året redan år 1923. Av dem, som utexaminerades våren 1922, voro efter ett år 36=8 procent ordinarie, under det att motsvarande procenttal för dem, som utexaminerades våren 1923, endast uppgick till 28.o. Under senare tid har procenten av dem, som vunnit ordinarie anställning inom ett år, nedgått i mycket hög grad. De manliga folkskollärarnas minimisiffra var 6.2 procent för dem, som utexaminerades år 1930, de kvinnliga folkskollärarnas minsta procenttal var 8.1 för de åren 1928 och 1930 utexaminerade. Minimiprocent av dem, som inom ett år vunnit befordran inom småskolekåren, utgjorde endast 3.2 för dem, som avlade examen våren 1927. För dem, som utexaminerades år 1931, utgjorde procenten av dem, som vunnit befordran till ordinarie före utgången av vårterminen 1932 för de tre lärarkategorierna respektive 9.1, 10.5 och 4.8. Procenten av dem, som hade ordinarie anställning, har för de manliga lärarnas vidkommande för varje år, som förflutit efter examens avläggande vuxit. Detsamma gäller i det stora hela även för de två kategorier av kvinnliga lärare. Av dem, som utexaminerades åren 1922-1931, voro vid slutet av vårterminen 1932, d. v. s. respektive 10, 9, 8 till och med 1 år efter examens avläggande, följande procent ordinarie, nämligen av manliga folkskollärare respektive 90.1, 93.2, 89.1, 86.8, 78.2, 73,4, 62.4, . 9 43.7, 22.5 och 96.8; - av kvinnliga folkskollärare respektive 81.9, 72.9, 76.8, 71.o, 63.8, 54.9, 54.2, 38.8, 21.9 och 10.5; av småskolekåren respektive 68.5, 64.3, 56.1, 48.2, 35.8, 33.5, 24.3, 22.o, 11.6 och 4.8. - Befordringsförhållandena till och med vårterminen 1932 hava alltså ställt sig gynnsamt för manliga folkskollärare och minst gynnsamma för småskolekåren. Erinras må i detta sammanhang, att man bland kvinnliga lärare har att räkna med en större avgång från yrket än bland manliga, en omständighet, varpå jag i det följande kommer att närmare ingå. Om man vidare undersöker frekvensen av dem, som över huvud taget haft någon anställning vid folkskola inom ett år efter examens avläggande, finner man att det lägsta procenttalet för folkskollärare gäller dem, som avlade examen år 1927, nämligen 76.4 för manliga (se tab. A 2) och 76.1 för kvinnliga (se tab. B 2). Något ogynnsammare voro förhållandena för manliga lärare utexaminerade våren 1928. Av dem hade endast 74.9 procent anställning efter ett år. För småskolekåren utgjorde minimum 47.5 procent för dem, som utexaminerades år 1926 (se tab. C 2). Under de mest ogynnsamma åren innehade alltså ej mer än cirka tre fjärdedelar av såväl manliga som kvinnliga folkskollärare anställning ett år efter utexami