Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/426

8

Motioner z Första kammaren, Nr 213.

rier. Så t. ex. tjänstgjorde vid slutet av vårterminen 1930, 1931 och 1932 följande antal pensionerade folkskollärare som vikarier nämligen respektive 15 (11 manliga och 4 kvinnliga), 40 (35 manliga och 5 kvinnliga) och 35 (31 manliga och 4 kvinnliga). Pensionerade lärare tillhörande småskolekåren, vilka voro anställda som vikarier, voro ännu färre under de 3 ifrågavarande vårterminerna nämligen respektive 3, 1 och 3. I detta sammanhang torde ock böra omnämnas att antalet småskollärare som vikariat för folkskollärare under årens lopp hastigt avtagit. Vid slutet av vårterminerna 1923-1932 uppgick deras antal till respektive 552, 413, 229, 56, 13, 5, 5, 3, 45 och 64. I dessa tal ingå icke ett antal småskollärarinnor i Stockholm, vilka från och med läsåret 1928/1929 vikarierat för tjänstlediga folkskollärarinnor med undervisningen förlagd till klasserna 1 och 2. De senares antal var vårterminen 1929/1932 respektive 21, 12, 19 och 16. A andra sidan vikarierade folkskollärare å en del befattningar tillhörande småskolekåren. Under de 10 vårterminerna 1923/1932 uppgingo de till respektive 22, 16, 12, 22, 39, 37, 47, 42, 14 och 13. Dessa lärare voro till största delen kvinnor, ofta gifta med lärare. Betraktar man åldersfördelningen för kalenderåret 1932, som för grupperna 55-59 år, 50-54 år, 45-49 år och 40-44 år för manliga folkskollärare upptager sifirorna 549, 727, 997 och 1,305, torde man på ett ungefär kunna uppskatta medeltalet av dem, som uppnå 60-årsåldern åren 1933-1937 till 100; de, som bli pensionsmässiga åren 1938-1942 torde i medeltal uppgå till omkring 140; under femårsperioden 1943-1947 torde medeltalet närma sig 200 och under femårsperioden 1948-1952 till cirka 250. Analogt bli motsvarande femårsmedia för kvinnliga folkskollärare ungefär 80, 100, 125 och 160 samt för småskolekåren respektive 200, 275, 360 och 425. De uppskattade medeltalen ha hållits i underkant med hänsyn till avgång på grund av dödsfall eller annan anledning t. ex. pensionering på grund av invaliditet, vilken särskilt bland kvinnliga lärare förekommer i ej obetydlig utsträckning. Det anförda torde giva vid handen att befordringsförhållandena i en framtid komma att ställa sig ljusare än vad nu är fallet. I viss mån kunna de tendenser till rationalisering, som för närvarande göra sig gällande i samband med nedgången i nativiteten, medföra att en del tjänster indragas eller förvandlas till extra ordinarie. I vilken utsträckning detta kommer att ske undandrager sig varje uppskattning, då uppgifter härom av samma folkskolinspektörer varit högst växlande, även om de avgivits nästan samtidigt till olika myndigheter.