Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/425

Motioner z Första kammaren, Nr 213. 7

tiden, som förflutit efter examens avläggande. Detta torde förklaras genom en betydande "frivillig" avgång från lärarbanan. Från och med examinationsåret 1926 däremot sjunker antalet av dem, som icke hade anställning vid folkskola med tiden, som förflutit efter examinationen. Detta tyder på att, om eventuell arbetslöshet tidigare förefunnits, har denna efter hand upphört. Vad slutligen småskollärarinnorna angår, uppgick antalet av de under åren 1922-1931 utexaminerade till 5,175 (se kolumn 4 i tabellen E). Tabell C 1 ger vid handen, att vid slutet av vårterminen 1932 voro av dessa 490, 572, 483 171 eller 3,714 anställda. Skillnaden mellan 5,175 och 3,714 eller 1,461 anger alltså summan av dem, som av olika anledningar avgått, och de arbetslösa. Sista kolumnen i tabell E utvisar, att-den beräknade avgången uppgår till 1,128. Dessa siffror utvisa att vid utgången av vårterminen 1932 voro 1,461-1,127 eller 333 arbetslösa bland dem, som utexaminerats åren 1922-1931. Däri ingå även de, som efter avlagd examen aldrig ägnat sig åt lärarkallet. ° Av det anförda torde man kunna draga den slutsatsen, att bland manliga och kvinnliga folkskollärare, som utexaminerades åren 1922-1931 förefanns vid utgångenav vårterminen 1932 ingen arbetslöshet, men att av de småskollärare, som utexaminerades under anförda tioårsperiod, voro vid slutet av vårterminen 1932 omkring 300 utan anställning. I detta sammanhang bör emellertid erinras om att det vid den förutnämnda undersökningen (Statens offentliga utredningar 1931:4) konstaterats, att ordinarie lärare, som tagit avsked, i viss utsträckning efter längre eller kortare tid ånyo vunnit anställning som lärare. Särskilt gäller detta kvinnliga lärare. Det finnes exempel på att lärare, som tagit avsked, åter erhållit ordinarie tjänst, ehuru mer än 10 år förflutit efter hans avgång från förut innehavd befattning. Självfallet inträffar bland de obefordrade lärarna avbrott i anställningen. Antalet lärare, som till slutet av vårterminen 1932 vid utgången av en eller flera vårterminer saknat anställning, utgjorde: manliga folkskollärare, som utexaminerades åren 1922-1930, respektive 22, 23, 25, 18, 15, 9, 10, 16 och 14; " kvinnliga folkskollärare respektive 39, 59, 31, 45, 31, 22, 20, 13 och 6; samt lärare tillhörande småskolekåren respektive 121, 137, 92, 87, 45, 54, 41, 36 och 40. Som underlag för" bedömande av lärarbehovet under de närmaste åren har uppgjorts tabellen F, som innehåller en fördelning av de vid vårterminens slut anställda ordinarie lärarna efter den ålder de uppnått under det kalenderår, som angives i kolumn 1. För vinnande av överskådlighet hava lärarna sammanförts i åldersgrupper om 5 år. Talen i kolumn 11 ge vid handen, att antalet ordinarie manliga och kvinnliga folkskollärare under åren 1922 1932 varit i ständig tillväxt, men att småskolekåren nådde ett maximum år 1925. En blick på tabellen ger vid handen, att de åtgärder, som på sin tid vidtagits för att råda bot på lärarbristen, medfört, att de yngre åldersklasserna äro oproportionellt talrikt företrädda ijåmförelse med de äldre. Talen i kolumn 10 utgöras såväl av dem, som ett visst kalenderår uppnådde pensionsåldern som av dem, som fått stå kvar efter fyllda 60 år. Av sifirorna i kolumn 10 framgår, att antalet kvarstående pensionsmässiga lärare blivit allt färre, i den mån yngre lärare funnits att tillgå. Detsamma gäller ock antalet pensionerade lärare, vilka tjänstgjort som vika