Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/487

Motioner i Första kammaren, Nr 232. 15

Nr 232. Av herrar Bäckström och Asplund, om åtgärder till effektivare uttagande av vederbörlig lagfartsstämpel vid fastighetsförsäljningar. En icke oväsentlig del av kronans inkomster utgöres av den stämpel, som utgår vid lagfart å fast egendom. Men för flertalet av dem, som hava anledning att taga närmare befattning med dessa frågor, torde det stå klart, att mycket av vad som i detta sammanhang borde inflyta i statskassan aldrig når bestämmelseorten eller kommer åratal för sent. Orsaken härtill är tvåfaldig. Dels föreligga praktiska svårigheter att rätt tillämpa nuvarande bestämmelser, och dels torde gällande lag icke vara tillfyllest, då man i full utsträckning vill tillgodose kronans berättigade anspråk. Till belysande av rådande förhållande på detta område vilja vi i korthet redogöra för fall, som esomoftast uppstå. Sedan en fastighet bytt ägare, komma säljare och köpare efter någon tid överens om att låta köpet återgå. Denna manipulation försiggår icke sällan, då fastigheten ånyo försäljes, innan sista fånget lagfarits. Har ett köp återgått - resonerar man - är ju detta en privatsak, som icke angår någon utomstående. Vad som sålunda undandrages staten delas mellan de av transaktionen intresserade. Det torde ej så sällan inträffa, att en fastighet överlåtes många gånger, utan att densamma efter varje försäljning lagfares. Det har t. o. m. påståtts, att det funnits fall, då en fastighet bytt ägare tio gånger, innan fråga om lagfart kommit upp på allvar. Det har uppgivits, att summan av dessa stämpelavgifter vid nu exemplifierade tillfälle fick den tionde köparen tillgodoräkna sig i köpeskillingslikviden. Men i stället för att inbetala pengarna till kronan, överlämnade han några i fastigheten beviljade inteckningar till sin jurist. Efter ansökan av denne blev fastigheten sedermera exekutivt försåld. Inropet skedde för den siste ägarens räkning. Då efter den exekutiva auktionen de tidigare fången icke behövde lagfaras och det här var fråga om en miljonfastighet, gick staten förlustig 90 000 kronor. Det har även uppgivits, att nedanstående fall ej är ovanligt. En fastighet säljes för exempelvis 1 400 000 kronor. I överlåtelsehandlingen angives köpeskillingen däremot till taxeringsvärdet 900000 kronor. Lagfartsstämpeln minskas alltså med 5 000 kronor eller, om köparen är ett bolag, med detta belopp dubbelt. Det torde kunna inträffa, att aktiebolag någon gång ställa fastighetsförvärv på chefer eller underordnade tjänstemän. På landet torde även förvaltare och skogvaktare understundom figurera som nominella ägare av