Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/488

16

Motioner i Första kammaren, Nr 232.

bolags fasta egendom. I första hand inbesparar man på detta sätt halva stämpelavgiften. Men icke nog härmed. Ett hemman. förvärvas av ett bolag, som vill komma i besittning av hemmanets skog. Köpet skrives på en bolagets skogvaktare, då den s. k. Norrlandslagen lägger hinder i vägen för bolagets formella köp. Enligt köpeavtalet skall den förutvarande ägaren sitta kvar på gården. Sedan skogsavverkning pågått i, låt oss säga, fem år, makuleras avtalet, och den förre ägaren återtager hemmanet som om ingen fastighetsförsäljning ägt rum. Mellan större bolag sker byte eller försäljning av fast egendom, som för utomstående mången gång synes meningslös. Men granskas saken ingående, kan man kanske ibland finna, att genom överföringar från det ena bolaget till det andra uppstå stora mellanhandsvinster. Dessa kunna kanske ibland tillfalla vissa av de agerande till stor nackdel för vederbörande bolags aktieägare. Ty det torde icke vara omöjligt att genom för ändamålet tjänliga bokföringsåtgärder åstadkomma något dylikt. På samma gång grundvalen för solida bolag på detta sätt undermineras, blir staten lidande på att kontrakten icke, som sig bör, beläggas med stämpel, varförutom icke alla dolda vinster komma i dagen och beskattas. - l rätt stor utsträckning torde praktiseras antedatering av fastighetsöverlåtelse. Härigenom möjliggöres transport av köpet inom den begränsade tid, som föreskrives för frihet från lagfartsstämpel beträffande det första fånget. Kronan gör i sådana fall motsvarande förlust. Att åtskilliga andra exempel än de här anförda kunna uppletas, är givet. Men då det endast är vår avsikt att fästa riksdagens uppmärksamhet på de förhållanden, som råda på området, vilja vi inskränka oss till att ytterligare erinra om ett allmänt känt faktum. Om någon underlåter att inom den i lag stipulerade tiden låta lagfara sitt fång, hur länge dröjer det icke då, innan han erhåller föreläggande att söka lagfart? Det kan gå både ett år och flera. Lika länge får staten vänta på sin stämpelavgift. Nuvarande system är alltför osmidigt och tungrott för att kunna leda till ett gott resultat. Ingen torde med hänsyn till vad här ovan anförts ifrågasätta annat än att en ändring bör åvägabringas till fromma för staten, men även för den lojala delen av allmänheten. Beträffande sättet, på vilket detta skall ske, kunna olika meningar råda. Först av allt bör saken ingående utredas. Efter vilka linjer utredningsarbetet skall bedrivas, är dock knappast möjligt att här närmare utveckla. Vi anse oss likväl böra antyda lämpligheten av att i denna utredning låta personer, som genom sin verksamhet äro närmare införsatta i dessa förhållanden, deltaga. Vi nämna sålunda representanter för domstolarna och fastighetsmäklarna. Icke minst de sistnämndas erfarenhet torde vara till nytta. Det kunde ock tänkas, att dessa genom lagstiftningsåtgärder gåves en sådan ställning, att de hade både rätt och skyldighet att härutinnan medverka till lagarnas efterlevnad.