Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/521

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner 11 Första kammaren, N 1 243. 13


redan däri, att just inom arbetarvärlden flera klasspartier tävla med varandra om makten, samtliga betraktande det "såsom en naturlig rätt" att företräda klassens intressen. j Att socialdemokratin är ett klassparti, vilket betraktar det som en huvuduppgift att tillgodose fackföreningsrörelsens önskemål, utgör emellertid från denzokratisk synvinkel intet försvar för kollektivanslutningen. Ty klasspartiet självt strider mot den demokratiska åskåclntngen. Den stolta kungstanken i demokratin är läran om människornas frigörelse från yrkeseller klassgemenskapen till att omfatta hela folkets intresse. Det är möjligt, att denna tanke inrymmer. ett ouppnåeligt ideal. Människan är ett skröpligt väsen, som icke utan svårighet kan bortse från sin egen snäva horisont till förmån för helhetens. Det är dock detta ideal, som skänker folkstyret dess moraliska kraft. Politiska organisationer, vilka framträda som instrument för privata, ekonomiska sammanslutningar eller över huvud för enskilda klassers och gruppers intressen, göra antingen demokratin funktionsoduglig genom sin löftes- och överbjudarpolitik eller giva upphov till en köp- och bytespolitik, som i längden måste demoralisera och totalt undergräva respekten för allt politiskt arbete. Som en ursäkt för kollektivanslutningen anföres ofta från socialdemokratisk sida den s. k. reservationsrätten, d. v. s. den enskilde fackföreningsmedlemmens rätt att reservera sig mot föreningens beslut om inträde i det socialdemokratiska partiet. Från synpunkten av socialdemokraternas anspråk på, att kollektivanslutningen bör uppfattas som ett uttryck för deras på klassamhörigheten grundade naturligarätt, framstår reservationsrätten som en inkonsekvens., Den utgör desslikes rakt icke någon garanti mot åsiktsförtryck. Det heter i partiets stadgar (Grundstadgar för arbetarkommuner tillhörande Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti § 1 mom. 2.): "F örening, som ansluter sig eller tillhör arbetarkommunen, skall göra detta med hela sitt medlemsantal utom beträffande medlemmar som genom annan förening redan äro anslutna samt medlemmar som skriftligen reserverat sig mot anslutning till partiet. Vid rapports avgivande frånräknas sådana medlemmar föreningen-s medlefmsantal. För sådana medlemmar erlägges icke .avgift till kommunen, distriktet eller partiet, dock skall uppgift å antalet sådana medlemmar lämnas å rapporterna." En fackligt organiserad arbetare, som icke vill vara med om sin förenings beslut att kollektivt enrollera sig i -det socialdemokratiska partiet, måste sålunda i en särskild skrivelse giva detta till känna. Med de intima förbindelser, som av naturliga skäl bestå mellan ledningen för en kollektivansluten fackförening och den lokala arbetarkommunen leder detta helt enkelt till, att reservationsrätten blir ett medel, varigenom det socialdemokratiska partiet skaffar sig vetskap om vilka fackföreningsmedlemanar, som från partiets synpunkt- icke äro rättrogna. En var må ju sedan göra sig en föreställning