tigaste förutsättningen för framtida svenska generationers existens, torde
en justering av ifrågavarande lagrum till full överensstämmelse med vad
som utan allt tvivel var den verkliga avsikten hos statsmakterna med
antagandet av här avsedda lag bliva nödvändig att med allra snaraste få
genomförd. I fallet Boliden torde för övrigt även böra säkerställas, att
röstmajoriteten icke må, såsom här ovan exemplifierats, kunna, genom att
bulvaner med svensk medborgarrätt innehava någon större post A-aktier,
faktiskt ligga i utländska händer. Detta torde kunna genomföras, om staten
övertar ett tillräckligt antal, minst 45 800, av de som säkerhet för
statslånet deponerade A-aktierna.
Säkraste vägen beträffande lagändringen vore givetvis att följa statsrådet
Hasselrots ursprungliga förslag av 1916, att föreskriva förbud mot varje
överlåtelse av aktier såsom villkor för bolags befrielse från
koncessionstvång beträffande förvärv av fast egendom, gruva m. m. Men då det torde
vara lämpligast att stanna vid vad 1916 års riksdag åsyftat, och detta kan
vinnas genom att kräva att utlännings förvärvsrätt maæimeras till en
femtedel av såväl aktickapitalet sam, där aktiernas röstvärde är olika, aktiernas
sammanlagda röstvärde, hemställes,
att riksdagen ville för sin del besluta följande ändring
av ordalydelsen i 2 § andra stycket i lag den 30 maj 1916
om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom
eller gruva eller aktier i vissa bolag:
Samma lag vare i fråga om svenskt aktiebolag, vars
aktiebrev skola vara ställda till viss man, om icke i
bolagsordningen intagits förbehåll, som nedan sägs. Genom sådant
förbehåll skall, där det ej innefattar strängare föreskrifter,
bestämmas, att allenast viss del, vid varje tid mindre än
en femtedel, av bolagets aktier, samt tillika, om aktier med
olika röstvärde finnas, att allenast så många aktier, att
röstvärdet för dem utgör viss del, vid varje tid mindre än en
femtedel av röstetalet för bolagets samtliga aktier, må
genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk
medborgare (etc. i fortsättningen oförändrad lydelse).
Stockholm den 22 januari 1934.
C. I. Asplund.
I motionens syfte instämma:
Carl Lindmark. P. Sandström. Karl August Johanson.
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/538
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
14
Motioner i Första kammaren, Nr 246.