Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/7

Motioner 12 Första kammaren, Nr 148. 5

intressetvister, synes dock i de fall, då betydande samhällsintressen äro i fara, utväg icke böra saknas för ett biläggande av konflikten genom obligatorisk skiljedom. Huruvida en uppkommen konflikt är av nu angivna beskaffenhet, kan uppenbarligen icke avgöras annat än från fall till fall. Olika lösningar kunna här ifrågakomma, såsom att överlämna avgörandet åt en kommission, tillsatt enligt vissa i lag meddelade bestämmelser, eller åt Kungl. Maj:t efter framställning av eller inhämtande av yttranden från myndigheter och sammanslutningar. Det torde ock böra övervägas huruvida skiljedomsvägen bör anlitas, innan det visat sig att konflikten ej kunnat biläggas genom medling. Den skiljedomstol, som har att upptaga tvisten och avdöma densamma, bör uppenbarligen äga en sådan sammansättning att garantier vinnas för ett allsidigt och fullt objektivt bedömande. En tänkbar lösning är, att låta den förlikningskommission, som medlat i tvisten, tillika utgöra skiljedomstol, en ånnan att en permanent skiljedomstol tillskapas efter vissa i lag angivna grunder. Vilkendera utvägen bör äga företräde, måste givetvis göras till föremål för ingående överväganden. Att i de fall, då en tvist skall gå till skiljedom, arbetsinställelse icke må förekomma som tillåten stridsåtgärd, ligger i öppen dag. Har sådan stridsåtgärd redan kommit till användning, bör den omedelbart hävas. , En meddelad skiljedom bör äga samma bindande verkan som ett lagligen tillkommet kollektivavtal. Ett överträdande av skiljedomen kommer härigenom att för den överträdande parten medföra samma påföljder som enligt lagen om kollektivavtal äro förenade med åsidosättande av ett sådant avtal. Såsom redan antytts torde åtminstone för närvarande icke kunna ifrågasättas att obligatorisk skiljedom skulle införas i alla intressetvister. Biläggande av dylika tvister på frivillighetens väg genom medling måste alltjämt bibehållas såsom det huvudsakliga medlet för arbetskonflikters avveckling. Emellertid medför detta förhållande ingalunda, att den nuvarande ordningen på detta område är i allo tillfredsställande. En fråga, som förtjänar särskilt beaktande, är stärkandet av medlingsinstitutionen genom att tillägga ett framlagt medlingsförslag större betydelse för tvistens biläggande än det nu äger. Härutinnan kan ifrågasättas, att det vid medling framlagda förslaget under vissa förhållanden tillerkännes bindande verkan, även om det icke godkänts av en majoritet inom resp. organisationer. Syftet med en sådan bestämmelse skulle vara ej allenast, ur samhällelig synpunkt, att skapa ökad arbetsfred utan ock att bereda en mera betydande minoritet inom en organisation skydd mot majoritetsförtryck. Exempel på en liknande anordning saknas icke från andra områden av föreningsväsendet. Ur nu angivna synpunkter bör övervägas -ettstadgande av den innebörd, att ett framlagt medlingsförslag skall anses som gällande kollektivavtal, om det icke förkastats med viss kvalificerad majoritet, t. ex. 2/3, inom resp. organisation. En annan fråga som bör närmare undersökas är, huruvida det icke bör förbjudas parterna i en arbetskonflikt att under den tid medling pågår och innan framlagt medlingsförslag förkastats använda eljest lovliga stridsmedel.