Det torde icke ha undgått någon, som närmare sysslat med de i vårt land
förekommande arbetskonflikterna, att det fackliga föreningsväsendet jämväl
i andra hänseenden företer påtagliga brister. Visserligen är den fackliga
föreningsrätten en medborgelig rättighet, som helt och fullt måste lämnas
oförkränkt. Men föreningsrättens numera i vårt land allmänt erkända
grundsats kan ingalunda anses innebära, att den lämnas fri från varje laglig
reglering. Ett sådant anspråk står icke i god överensstämmelse med de principer,
som kommit till användning å andra närliggande områden. Minst av allt får
föreningsrätten urarta till ett mot den enskilde riktat tvång. Konsekvenser
av denna art äro oförenliga med ett demokratiskt samhällsskick och strida
mot den medborgarfrihet, som varje demokratiskt parti ej minst i vår tid har
till uppgift att värna. Såsom en sådan konsekvens måste utan all tvekan
betecknas, då tillhörigheten till en facklig organisation förbindes med mer
eller mindre förtäckta villkor om politiskt ståndpunktstagande och de
fackliga organisationerna på denna väg underordnas ett visst politiskt parti. Att
den enskilde medborgarens politiska åsiktsfrihet, som utgör en grundpelare
för varje demokratisk samhällsordning, på detta sätt kringskäres, måste anses
utgöra en allvarlig fara för demokratiens bestånd. Vidden av denna fara
framstår först fullt tydlig, då man betänker att, såsom förhållandena nu
gestalta sig i vårt land, den enskildes rätt till arbete och utkomst inom allt
större antal arbetsområden faktiskt är beroende av hans anslutning till den
ena eller andra fackliga organisationen.
Med all sannolikhet torde nu antydda, liksom åtskilliga andra
missförhållanden och oarter inom det fackliga föreningsväsendet icke kunna undanröjas
på annat sätt än genom en reglering i lag av det fackliga föreningsväsendet.
En sådan lagstiftning bör, liksom på föreningsrättens område i allmänhet, ha
till syfte att närmare bestämma bl. a. sammanslutningens ändamål och
organisation, villkoren för inträde och utträde, medlems rösträtt och formerna för
besluts fattande. V
De frågor, om vilkas utredning vi nu göra liemställan, äro ej minst med
hänsyn till det nuvarande tidsläget av den allvarliga och brådskande
beskaffenhet, att deras lösning icke längre kan få skjutas åt sidan. Utredningen
bör igångsättas snarast möjligt och denna bör så bedrivas, att förslag kunna
förväntas framlagda redan för nästinstundande riksdag. Beträffande
åtskilliga av de av oss berörda frågorna föreligger ock redan ett omfattande
utredningsmaterial.
Under åberopande av vad ovan anförts yrka vi,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t ville snarast låta verkställa utredning och
för 1935 års riksdag framlägga förslag till lagstiftning
rörande dels obligatorisk skiljedom och därmed förenat förbud
mot arbetsinställelse såväl i arbetstvister, vari stat eller
kommun är part, som ock i andra arbetstvister, som medföra fara
för betydande samhällsintressen, dels stärkande av den
nu
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/8
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
6
" Motioner 1 Första kammaren, Nr 148.