| 36 | Nr 14. | Onsdagen den 6 mars. |
Däremot skulle jag vilja, eftersom man ändå kommit in på, den saken, till departementschefens övervägande framkasta den tanken, att när grundlagen stadgar, att det i viktigare mål skall vara minst sju, och i mindre mål fem eller fyra, om alla äro om slutet ense, det kunde tagas under övervägande, huruvida detta antal sju verkligen numera skall vara behövligt, eller om man inte skulle kunna få en sådan ändring, att man inom ramen av det antal justitieråd, som finns, finge möjlighet till en ny avdelning.
Jag skulle slutligen vilja, ehuru det kanske inte direkt har betydelse för saken i detta sammanhang, men dock har betydelse med hänsyn till högsta domstolens sammansättning, rikta uppmärksamheten icke blott hos departementschefen, utan hos alla departementschefer, som efter honom komma, på det förhållandet, att det utbildats en praxis i vårt land, att högsta domstolens tillsättning sker väsentligen under dess egen medverkan. Det anser jag vara konstitutionellt något oriktigt, och jag tror, att man kan på, indirekt väg åstadkomma åtskilliga resultat, om denna praxis lades på hyllan såsom inkonstitutionell.
Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter jämlikt de därunder
förekomna yrkandena gjordes propositioner, först på bifall till samt vidare på avslag
å vad utskottet i det under behandling varande utlåtandet hemställt; och för-
klarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.
Föredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden:
- nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av l1 kap. 28 § giftermålsbalken;
- nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av lagen den 22 februari 1924 (nr 23) angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål; samt
- nr 20, i anledning av väckt motion om ändring eller förklaring av lagen
angående vad till fast egendom är att hänföra.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Ang.
markägares rätt
till
bärplockning.
Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 21, i anledning av väckta
motioner om lagstiftning till skydd för markägares rätt till bärplockning å
skogs- och hagmark m. m.
Första lagutskottet hade till behandling förehaft följande inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen i första kammaren nr 100 av herr Holstenson m· fl. samt motionerna i andra kammaren nr l36 av herr Hansson i Vännäsby och nr 234 av herr Mattsson m. fl.
I motionerna I: 100 och II: 234, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om lagbestämmelser till skydd för rätt till bärplockning å skogs- och hagmark i huvudsak efter vissa i motionen angivna riktlinjer.
I motionen II: 136 hade yrkats, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa om återupptagande av tidigare igångsatt men år 1922 nedlagd utredning angående rätten att tillvarataga skogsbär samt om- vidtagande av åtgärder i samma syfte som avsetts med "1930 års proposition till riksdagen angående bestämmelser om förbud för plockning av omogna skogsbär", allt i ändamål att åt den jordägande lantbefolkningen i högre grad än nu vore fallet säkerställa avkastningen av skogsbär å deras marker.
