Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 13
Äng. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts) kraft. Att nu behovet har kunnat tillgodoses något så när, får väl i inte ringa mån tillskrivas den omständigheten, att exportindustriens behov av ström minskats under krigsåren. Detta har i någon mån kompenserat den annars felande produktionen av elektrisk energi.
Nu framhåller vattenfallsstyrelsen att om den utbyggnadstakt bibehålles, som förelegat under de senaste tio åren, så skall hela den utbyggnadsvärdiga tillgången av vattenkraft vara tagen i bruk år 1985. J ag gör mig frågan, varför 1985 är den ideala tidpunkten. Om vi i vårt land skulle ha användning för och behov av den elektriska kraften redan år 1960 eller 1970, varför då vänta till 1985? På detta område behöver man juinte befara någon rovdrift, såsom i fråga om t. ex. malm- eller kolfyndigheter, vilka ju äro begränsade till sin myckenhet, så att en för hastig brytning kan medföra olägenheter och svårigheter för framtiden. Vi kunna väl, mänskligt att döma, våga räkna med att det skall flyta vatten i våra älvar i all framtid.
l reservation nr 2) upprepar man vad myndigheterna så gärna vilja framhålla, nämligen att landsbygdens elektrifiering har gått framåt så mycket under de senaste årtiondena. Men när man påstår detta, diskuterar man aldrig hur denna elektrifiering genomförts. Den har i stor utsträckning begränsats till att omfatta elektriskt ljus samt det allra mest trängande behovet av kraft för mindre motorer. De rika möjligheter i övrigt, som den elektriska energien erbjuder i arbetsbesparande hänseende liksom för bekvämligheten och för höjandet av levnadsstandarden, äro i stor utsträckning alltjämt undanhållna landsbygdens befolkning. Såsombevis härför kan jag påpeka, att jordbrukets andel i den totala energikonsumtionen inte utgör mer än cirka 4 procent. Det är alltså ej mindre än 96 procent som för närvarande förbrukas av industrien samt inom städer och samhällen. Visar icke detta, i hur ringa grad landsbygden kunnat utnyttja den elektriska kraften? Detta beror till stor del på att vi ha för höga strömpriser. Det är också svårigheter med överföringen, och vidare ha vi oändamålsenliga strömtaxor, som verka hindrande på landsbygdens möjligheter att tillgodogöra sig den elektriska energien såsom drivkraft.
På tal om de glest bebyggda och avlägset belägna delarna av landsbygden framhålla reservanterna följande: »Sociala skäl tala dock för att sådana bygder så långt sig rimligen låter göra elektrifieras, för vilket viss subvention givetvis erfordras. Huruvida och på vad sätt statsmakternas i detta avseende redan vidtagna åtgärder böra göras mera omfattande torde lämpligen böra upptagas till avgörande i annat sammanhang» Man gör sig den frågan- i vilket sammanhang skulle denna del av landsbygdens elektrifieringsfrå .läm - ligen kunna behandlas om inte just i samband med en allmän övers n å: k fitfötsöiåiiihqsfiåqoiha? Jag tycker det borde vara alldeles självskriïet tt rdl na Rsak tas upp av utredningen. i a en eservanterna ha också k- ° . . - -
tydligt att tiderna kanske grïteajtäråa så? låhrlâliligšrïïåtllgïgâïàkteril: 13.813 Ér Ju tiden. Men i allt detta ovissa torde väl ändå det vara visstggltl; g of hïarâltider till mötes. Vi måste räkna med en svår konkurrens folka V1 å? aåß man på allt sätt kommer att söka övervältra krigets ekonoriip fm gg, i a? andra folk. Därvid är naturligtvis handelsutbytet folken e ll ls attsl? erlipa medel att tillgripa. I ett sådant läge synes det mi ansk metuaåfi et gm? gt ligt att i nationalekonomiskt hänseende söka ernåg än säzlvxf? f g Oc lämpåtmihstoiig göra vad man kan för att bli så litet beroejd orsonæillngf Oc att Hïöjligt på de områden, där man kan klara sig själv J: efllv andrï qikks-(im filrgt, att reservanterna så litet ha uppehållit sig vididesša rlirårtiedlnaloekbrilêliiliniïsakra ...ira.r:.ïls.f;z;šf;°äsïpsåtïäat *m1 f" ung-far. 190 man-f. Om
ga Sûm under Demo-den fore kriget. Skulle man
