16 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts.) klart som för reservanterna, att vattenfallsstyrelsen i det avsendet är höjd över varje tvivel. Vi äro överens om att ledningen på detta område är mycket sakkunnig och duglig. Vi ha också inom statsutskottets fjärde avdelning haft tillfälle att se, vilka storartade arbeten som pågå uppe i Norrland just för att främja tillkomsten av den elektriska energi, som landet behöver. Men vi tro, att vattenfallsstyrelsen behöver ha ett större svängrum för sin verksamhet. Med de möjligheter, som nu stå denna verksamhet till buds, är det enligt vår mening svårt att komma mycket längre och att råda bot på vissa missförhållanden som förefinnas i olika avseenden. Vi ha pekat på olikheten i fråga om taxorna och på åtskilliga andra spörsmål, där olikheterna äro så stora att befolkningen i olika delar av landet många gånger är missnöjd med det sätt, varpå distributionen skötes och priserna regleras.
Sedan jag nu har sagt detta, ber jag att få övergå till vad statsutskottets ord-förande började sitt anförande med. Han sade att det är egendomligt, att man i dessa tider vill omsätta en miljard kronor, vilket belopp det här skulle vara fråga om. Ja, skulle man döma av den lätthet med vilken riksdagen tidigare har behandlat dessa miljardfrågor, så vore ju inte detta någonting för riksdagen ovanligt! Nu skall jag emellertid inte alls missförstå herr Johansson. Herr Johansson menar, att detta förstatligande skulle kosta ungefär en miljard, och det är väl riktigt, men vi äro ju långt ifrån framme där och det kräves en grundlig utredning innan tiden för detta har kommit.
Herr Johansson förvånade sig över att statsutskottet i fjol kunde så enhälligt avstyrka utredningskravet, men i år delvis ansluta sig till detsamma. Enligt min mening är detta inte alls någonting förvånande. Alla dessa synpunkter och önskemål, som återfinnas i motioner och andra framställningar, ha för oss redan tidigare varit mycket talande, men vi ha ansett att man måhända kunde vila på hanen. I fjol ansågo vi att man kunde se tiden an, men i år ha vi frågat oss, varför man inte skulle kunna taga upp dessa spörsmål och göra en utredning av dem, precis såsom herr Johansson antydde, för att se i vad mån kraven äro berättigade. Reservanten herr Johansson och majoriteten i statsutskottet följas åt, jag höll på att säga, ungefär hela vägen. Vi äro överens om att det skall ske en utredning av alla dessa olika spörsmål för att se i vad mån kraven äro berättigade, vad de olika möjligheterna väga o. s. v. Men när vi ha kommit så långt som till denna punkt och vilja gå ett steg vidare, stannar herr Johansson såsom gammal motståndare till allt tal om förstatligande. Kammaren känner ju alltför väl herr Johanssons inställning till exempelvis förstatligandet av de enskilda jârnvägarna, och här är han en representant som står lika säkert i dag som tidigare. -
Herr Johansson frågade mig, hur jag såsom representant för Malmö stad kan vara med om ett förstatligande av landets kraftförsörjning. Jag skall strax svara på den frågan, men innan dess vill jag betona, att medan herr Johansson önskar en utredning, liksom vi, beträffande de näraliggande spörsmålen, så vilja vi gå ett steg längre. Vi anse att det är omöjligt att komma till rätta med förhållandena på kraftförsörjningens område, om inte staten kan hålla denna sak i sin egen hand. Enligt vår mening måste ett förstatligande ske, i den mån så visar sig behövligt.
Så undrade herr Johansson- hur jag såsom representant för Malmö stad kan vara med på ett förstatligande, eftersom Malmö stad tillsammans med en del andra skånska städer äger Sydkraft. Ja, jag är alldeles övertygad om att såväl Malmö som de andra städerna i Skåne, vilka äga aktiemajoriteten i detta bolag, inte ha någonting emot att anpassa sig efter det allmänna, i den mån detta är behövligt, för att göra distribution och produktion bättre och förnämligare samt för den stora allmänheten mera tilltalande med hänsyn till
