26 Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts.) skilda initiativets berättigade område kan behöva göras förbättringar, organisationsförändringar och påbyggnader, som kunna vara till samhällets gagn. Detta tillmötesgående har jag visat i den av mig avgivna reservationen i den nu föreliggande frågan.
Herr Johan Nilsson har också en klar principiell linje, så i det avseendet äro vi ju varandra lika. Herr Johan Nilsson var emellertid på min linje förra året, när statsutskottet enhälligt avstyrkte -de föreliggande motionerna i detta ämne. I år har herr Johan Nilsson kommit på den andra sidan. Jag förstår den ståndpunkten. Jag förstår överhuvud taget, att när ett borgerligt parti som bondeförbundet så energiskt som i fjol och nu i år ovillkorligen vill hävda ett socialiseringssträvande av denna omfattning, då kan inte ett parti, som har socialiseringen på sitt program, stå emot ett sådant erbjudande.
Herr Heiding höll ett anförande och tycktes inte ha observerat, att nästan allt vad han talade om utom förstatligandet ju är upptaget i min reservation till förmån för en utredning. I denna står också nämnt om spekulationen, och jag har tagit upp frågan om den kedjehandel, som bedrives på detta område. Men herr Heiding ville bestrida mitt påstående, att enbart tillkomsten av en statlig utredningskommitté med denna uppgift skulle verka produktionshämmande. Jag undrar, om inte många, som kanske eljest äro beredda att n-edlägga kapital i tillkomsten av för produktion och distribution nödiga anläggningar, känna en viss tvekan inför den omständigheten, att staten med detta direktiv om ett förstatligande satt i gång denna utredning. De veta inte, om de komma att få bedriva sin verksamhet, så att kapitalet blir räntabelt. De veta inte, om ett förstatligande kommer till stånd, hur stor inlösensumman skall bli och i vilket förhållande den kommer att stå till det i företaget nedlagda kapitalet. Jag kan inte förstå annat än att åtgärder av detta slag måste dämpa den enskilda företagarlusten och således indirekt bli produktionshämmande.
Herr Verner Andersson påstår, att vi, som vilja motsätta oss denna utredning om förstatligande, göra detta endast på grund av gamla fördomar, och så säger han, att vi ha haft gagn av det förstatligande, som har skett av telegraf, telefon och dylikt. Ja, herr Björnsson var inne på telefonen. Ett förstatligande av telefonen har inte stött på sådana äganderättsliga och andra rättsproblem, som herr Grärde nyss erinrade om och som finnas på detta område. Och kan man nu säga, att det endast är fördom att motsätta sig en socialisering, har man så helt släppt sin gamla uppfattning, är ju steget inte så långt till förstatligande av de återstående naturtillgångarna, jorden och skogen. Aro herrarna beredda att också där ta steget fullt ut? Och om en utredning kommer till stånd om ett förstatligande av stora delar av den svenska jorden, skulle inte då, herr Heiding, initiativlusten för brukningen hämmas under utredningsarbetet? Jag tror, att jag har fog för mitt påstående, att själva tillkomsten av denna kommitté verkar produktionshämmande.
Jag har haft med detta spörsmål att göra under många dagar i statsutskottet och dess fjärde avdelning, och där ha vi fått höra, hur trängande det är, att det så snart som möjligt åstadkommes rättelser på en hel del områden: taxor, distributionsnät, landsbygdens elektrifiering i olika delar och dylikt. Men nu är det intressant att höra, att varje talare för utskottsförslaget, som har ordet, understryker, att denna utredning kommer att ta lång tid. De första talade om några år, och herr Björnsson tog steget fullt ut och sade, att det är en utredning, som tar sikte på en tidpunkt långt in i framtiden. Då kommer jag tillbaka till vad jag sade i mitt första anförande. Min reservation tar sikte på att utreda och om möjligt avhjälpa de aktuella bristerna i systemet, under det att den utredning, som statsutskottets majoritet föreslår, skall ställas långt på framtiden. Därmed är det ju tydligt, att de aktuella spörsmålen för utskotts
