Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 25
Ang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. (Fort/s.) - den vara planerad i mycket god tid, och det är ingen dag för tidigt att börja med en sådan utredning. - - -
Sedan kommer man till frågan, huruvida man bör lämna rum för möjligheten, att staten tar hand om och effektivt leder detta arbete, eller om man principiellt skall förhindra det. Ty såvitt jag förstår, är skillnaden här den, att majoriteten säger ifrån, att det är önskvärt, att det undersökes, huruvida staten bör ta hand om detta eller icke, under det man på andra håll och särskilt bland anhängarna av den sista reservationen anser det förkastligt att överhuvud taget låta staten få ett finger med i spelet.
Det skulle förvåna mig, om inte herr Nilsson kan bekräfta, att till det kontrakt, som dessa 24 lyckade vattenfallsföretag träffat med Vattenfalls-styrelsen, är en karta vidhäftad, som säger, att inom det och det området får man sälja, och det får man inte gå utanför. I de fall, som jag känner till, har man just en sådan anordning. Det skapas sålunda monopol på vissa områden, inom vilka det ena eller det andra distributionsföretaget får arbeta. Vattenfallsstyrelsen försöker naturligtvis få ledningsnätet så rationellt som möjligt, men det är självklart, att om det finns ett privat företag, som har mycket god ekonomi, och man försöker slå ihop det med ett, som har dålig ekonomi, så stöter man på svårigheter, vilka äro välkända från alla andra därmed jämförliga företag. Då kommer man på ena sidan om gränsen att få en taxetyp, som till att börja med är betydligt högre än den man har på andra sidan gränsen, där man har ett bättre funtat distributionsföretag. Vidare ha vi en mycket växlande mängd av taxetyper, som ha använts, delvis i rent propagandasyfte. Ett företag, som börjar, har i regel en kapacitet, som inte med detsamma kan komma till den bästa användning. Då försöker det göra propaganda för att få användning för sin överskottsenergi. Man erbjuder ett fördelaktigt pris om t. ex. 1/4 öre per kilowattimme, för att strömmen skall ledas in i en ångpanna och på det sättet utnyttjas för uppvärmningsändamål. Men så -snart företaget inte behöver detta, upphör helt enkelt den taxetypen.
Jag tror, att förhållandena på detta område nu äro beskaffade på ungefär samma sätt som förhållandena voro t. ex. i telefonväsendets barndom - men kanske inte i ett avseende: här finns ju inte samma intresse att komma i omedelbar förbindelse från ett distrikt till ett annat som beträffande de olika telefonområdena. Men i stort sett är det detsamma, och jag tror, mina herrar, att erfarenheten säger oss, att det inte var någon olycka, att under borgerlig ledning vårt telefonväsende förstatligades. Jag tror inte, att det behöver bli någon olycka, om man verkligen i en utredning sådan som denna tänker på att staten skall tillförsäkras en så effektiv ledning, att man relativt lätt kan undanröja hinder, som nu på grund av rättsliga förhållanden eller dylikt ligga i vägen för en relativt snabb utveckling, och så att man kan utnyttja detta till mötande av fredskrisens svårigheter.
Jag önskar således denna utredning, om den kommer till, all lycka och kommer därför att rösta för majoritetens förslag.
Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Herr Johan Nilsson trodde väl, att han riktade en allvarlig anmärkning mot mig, när han påstod, att jag 1 dag står kvar vid en principiell linje, som jag tidigare förfäktat, när det har gällt äganderättsspörsmål av denna natur. Jag tar inte alls detta såsom en anmärkning, jag tar det såsom ett beröm. Jag står verkligen på en principiellt k-la-r linje, när det gäller äganderättens problem, och det berättigade i denna lionje styrktes nyss av herr Björnsson, som sade, att äganderätten inte får stå sasom ett hinder i vägen för ett förstatligande. Denna min principiella linje hindrar inte, att jag kan vara tillmötesgående och säga, att det inom det en
