Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 41
Ang. statsbidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler. (Forts.) första gäller frågan om att kombinera en samlingslokal med lokaler för andra uppgifter. Utskottet säger, att man bör särskilt ta hänsyn till denna kombinationsmöjlighet, när det finns -behov av gymnastiklokaler, och att man skall förshöka åstadkomma en kombination »därest detta icke medför sarskilda ola en eter".
g Nu vill jag med den erfarenhet jag har på detta område påstå., att en sådan kombination kommer att medföra framför allt ekonomiska olägenheter. En samlingslokal blir mycket dyrare 1 uppförande - det kan inte undvikas - om man skall försöka att i den inrymma aven en gymnastiklokal, och man förlorar dessutom ganska mycket ur ren trevnadssynpunkt på en sadan kombination. Ar det på något område, som kommunerna eller skoldistrikten skulle kunna tillmötesgå kravet på lokaler, så skulle det vara Just genom att upplata skolornas gymnastiklokaler för allmänna gymnastikövningar. ag tillhör inte dem, som anse, att skolorna skola eller kunna upplåtas för kreti och pleti, men Jag anser, att man mycket väl skulle kunna upplåta Just gymnastiklokalerna utan några större olägenheter. Då jag sålunda hävdar,-att det kommer att fördyra hela verksamheten, om man driver denna kombinationstanke alltför hårt, skulle jag här bara vilja råda till att man ginge fram med varsamhet. Därför hade Jag velat att utskottet på ett be-stämdare sätt hade uttalat sig om de särskilda olägenheter av ekonomisk natur, som följa med en sådan lokalkombination.
Härefter vill jag säga några ord i vad jag för min del betraktar som huvudfrågan och som var huvudfrågan i den motion, som jag tillsammans med mina medmotionärer framlade.
Jag avser därmed frågan om kommunernas rätt, så att säga, att ta initiativ och ställa sig som företagare vid tillkomsten av samlingslokaler. I motionen ha vi hävdat, att den förutsättning, som herr statsrådet här har angivit, att kommunerna i allmänhet böra taga initiativet och böra ställa sig som företagare vid tillkomsten av samlingslokaler, kommer att medföra att verksamhetens igångsättande blir väsentligt försenad och att verksamheten inte får någon nämnvärd omfattning. Erfarenheten visar, att kommunerna ha litet svårt för att komma i gång, och för övrigt äro våra kommuner så överhopade ined uppgifter, alldeles särskilt med sådana av mera kristidsbetonad art, att de säkerligen inte kunna och inte heller komma att ta initiativet till lokalfrågans lösning, såvida det icke ålägges dem i lag och de bli tvungna därtill - men den saken har ingen tänkt på och det vill väl ingen vara med om. Därför ha vi i motionen sagt, att i regel föreningarna böra taga initiativet i dessa frågor. Detta vore bra även från den synpunkten sett, att man då skulle knyta föreningslivet till lokalen, man skulle uppmuntra människornas intresse för föreningsliv och få ett livaktigare intresse runt om denna lokal för dess vård och förvaltning.
Utskottet har sagt att det anser de synpunkter, som ha anförts i motionen, »värda beaktande", men man får inte någon riktig klarhet om i vilken grad motionen skall beaktas. Jag vill därför här direkt ställa en fråga till utskottets talesman: menar nu utskottet, att kommunerna och föreningarna skola vara likaberättigade, när det gäller att ta initiativ och att ställa sig som företagare för att tillskapa samlingslokaler? Är detta innebörden i utskottets uttalande, så avviker min mening inte från utskottets, utan då anser jag den ståndpunkten vara starkt sakligt motiverad, ehuru jagi motionen har anfört, att föreningarna i regel borde ställa sig såsom företagare, och jag tänker därför inte driva denna min mening vidare. Ett klarläggande av utskottets åsikt på den ågëillrlteln tror jag skulle vara till gagn för den framtida verksamheten och för
e a.
.Slufllgfïn Wu gflß Säga, något i frågan o-m den byggnadstekniska gransk ningen, vilken fråga också utskottet har varit inne på. Motionärerna ha ansett,
