54 NI 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
Ang. vrissa ändringar i frulltaxan m. m. (Forts) läge särskilt behövliga råvaror». Jag får härmed till utskottets ärade ordförande, min gamle vän herr Bärg i Katrineholm, rikta en direkt fråga, vad som är innebörden i detta utskottets uttalande. Vad är det för särskilt viktig-a råvaror vi få i kompensation för dessa svenska tullkoncessioner? Och föreligger det bindande utfästelser, att vi verkligen få dessa råvaror? På dessa frågor förväntar jag ett bestämt besked, ty riksdagen har rätt att vid avgörandet av en handelspolitisk fråga få bedöma eftergifter och motprestationer i ett sammanhang.
Blir svaret på dessa frågor icke tillfredsställande, måste jag sluta med att säga, att den handelspolitiska uppgörelse, som eventuellt kan ligga bakom den förevarande tulltaxerevisionen, enligt min personliga mening icke är av den natur, som brukar träffas av en i politiskt och ekonomiskt avseende fri och oberoende stat.
Herr Bärg. Johan: Herr talman! Om inte av annat skäl kunna de direkta frågor, som herr Vvohlin riktade till mig, påkalla, att jag yttrar mig. Herr Wohlin, som länge har varit ledamot av bevillningsutskottet, känner väl de arbetsmetoder som tillämpas i utskottet. Han har liksom jag under många år deltagit i utskottsarbetet och varit med om att tillskapa uttalanden av samma natur och innebörd som det han nyss citerade ur utskottsutlåtandet, i klar vetskap om att det icke -alltid lämpar sig att inför en öppen riksdag och således inför allmänheten framlägga alla de ting, som sammanhänga med handels-avtal. Det är sålunda icke av okunnighet som herr Wohlin har framställt dessa frågor, utan där bakom ligga andra skäl, om vilka jag inte vill fälla något omdöme, därför att det inte, för att tala med herr Wohlin, lämpar sig i parlamentariskt språk. Det är en alldeles onödig omväg att rikta denna fråga till utskottets ordförande, när finansministern är närvarande. Det är en säkrare källa att ösa ur, och det lönar sig bättre än att försöka piskza mig ut på ett område, där herr Vvohlin tror, att jag skulle vara lättare fångad.
l fråga om arbetsmetoderna i utskottet nu och under herr Wohlins tid vill jag säga, att någon egentlig skilln-ad knappast råder. Jag har suttit i detta utskott i fler år än herr Wohlin och har således varit i tillfälle att lära känna dess arbetsmetoder. Nu liksom under herr Wohlins utskottstid, och inte mindre än då, har man försökt att tränga in i de ofantligt besvärliga spörsmål, som under nuvarande tider föreligga vid behandlingen av sådana frågor som den nu förevarande. Skillnaden mellan då och nu är, att då hade man principiella linjer att följa. och man behövde knappast taga hänsyn till annat än de allmänt ekonomisk-a förhållanden, som rådde i flandet, och den konkurrens, som under de fredliga förhållandena rådde med utlandet. Herr Wohlin har sig väl ärådå bekant, att vi nu leva imfler andra förhållanden än vi gjorde på den ti en.
J ag är övertygad om att den kraftiga ändringen av gällande tullsatser icke skulle hava föreslagits, försåvitt inte starka skäl hade förelegat därtill. Men jag tror att herr Vvohlin tar alldeles fel beträffande verkningarna inom landet av en sådan tullsänkning som den föreslagna. .Vid de överläggningar som ha skett inom utskottet, lika väl som vid de förhandlingar som ha ägt rum med förespråkare för de berörda intressenterna, d. v. s. industriföretagare och talesmän för arbetarna, ha icke - och det är väl sakens kärna - egentliga farhågor framhållits för rubbningar i de industriella förhållandena i nuvarande läge, utan för rubbningar som man kan vänta sig skola uppstå, när det en gång blir fred i världen och man åter kan påräkna en import, »som kan spela någon roll i konkurrensavseende. För närvarande är ju något sådant så gott som uteslutet. Visserligen har man i propositionen anfört, att man genom
