Onsdageii den (i inaj 19423. Nr 17. 53
.flng. vissa ändringar i iullaxan m. m. (Foi-ts.) tal olika tillverkningsställeii - under de senaste tjugu åren liksom alla svenska industrier har kunnat giva sina arbetare och arbeterskor successivt fikade löner, samtidigt som den i övrigt fått vidkännas ökade omkostnader, framstår det som mycket besynnerligt, att man på detta sätt river och sliter i tulltaxan och nedsätter en tullsats till ett lägre belopp än före 1922 års förhöjning. Detta endast såsom ett exempel, kanske det mest pregnanta i den långa rad av spörsmål som här uppställa sig.
För samtliga konstsilkevaror gäller, att tullsatseriia efter krigsutbrottet, på grund av varornas stegrade vården såväl vid den inhemska tillverkningen som vid import, sjunkit högst väsentligt, om man räknar dem i förhållande till varuvärdena, och ingalunda, som i propositionen säges, utgöra något nämnvärt hinder mot vår försörjning av dylika varor. För övrigt, vad är det som brister i vår textilförsörjning? Det är självfallet i första rummet ull och bomull, ullgarn och bomullsgarn samt vävnader och färdiga artiklar av ull och bomull, liksom av lin. Vad som brister i vår försörjning är icke i första rummet artiklar av konstsilke.
Sammanfattningsvis måste jag säga, att alla svenska intressen såvitt jag förstår tala emot den nu föreslagna revisionen. Det är mig fullkomligt obekant att, såsom i propositionen säges, under senaste tiden allt starkare önskemål framkommit om en nedsättning av dessa tullsatser, försåvitt man därvid åsyftar önskemål från vederbörande intresserade svenska kretsar. Industrien är emot en nedsättning, dess arbetare likaså, importörerna ha cj på åratal gjort sig påminta och lika litet konsumenterna. Vår textilförsörjning karakteriseras för närvarande av brist på ylle- och bomullsvaror, medan konstsilkevaror äro ransoneringsfria - det säger mycket. Ur statsfinansiell synpunkt finns 1 dag ännu mindre skäl att vidtaga en åtgärd av denna natur än för två år sedan, då den bestämt avvisades av finansministern. Ur tullteknisk synpunkt slutligen har denna fråga ingen annan betydelse än att vissa olägenheter uppstå. Det är ett helt annat spörsmål, som varit aktuellt under det gångna årtiondet och där utländska och svenska tulltekniska intressen i viss mån sammanfallit, nämligen frågan om tullbehandlingen av artiklar med inblandning av cellull, d. v. s. kortfibrigt konstsilke, en fråga varom nu alls icke är tal.
Det är väl också alldeles uppenbart, mina herrar, att framläggandet för 1942 års riksdag av denna proposition med förslag, vilka, enligt vad jag nyss erinrade om, så sent som för två år sedan betraktades såsom uteslutna, föranletts av från utländskt håll framförda önskemål och gjorda krav. I propositionen talas om, som jag också nyss nämnde, »den europeiska kontinenten", och man får sålunda icke veta, från vilket utländskt håll dessa önskemål och krav ha framställts. Men det förefaller mig - med den -allniänna kännedom om importen av dessa varor som jag har och i övrigt med hänsyn till vad som är allmänt känt - som om härmed i främsta rummet avses Tyska riket. Det torde vara så, att denna tulltaxerevision framtvingats på begäran från detta håll. Nu har det väl ändå under årtionden varit en allmän oregel i svensk handelspolitik, att man från svensk sida icke lämnat tullkoncessioner- åt ett främmande land utan att detta ifråga om sina egna tullar vidtagit nedsättningar, som kommit den svenska exporten till godo. F råwan är då, vilka motprestationer som i förevarande fall utlovats från det främnmande landets sida. Något svar på denna fråga lämnas icke alls i propositionen vars hela motivgtihe ål ytterligt Bgendmnlig; jag skulle vara frestad att här använda ett ord, som emellertid icke är parlamentariskt tillåtet. Först i utskottets utlåtande får man veta., att den ifrågavarande taxerevisionen »skulle kunna vara agnad att underlätta införseln av vissa i rådande försörjnings
