Onsdagen den 22 april 1942. NI 15- 17
Ang. förbud mot avverkning av gamla lövträd m. m. -(Forts.) ålagda kvantiteten bör under dylika förhållanden övervägas. Därjämte har bränslekommissionen i cirkulärskrivelse till skogsvårdsstyrelsernai Götaland och Svealand med undantag av Värmlands och Kopparbergs län i januari i ar framhållit, att kommissionen funnit det önskvärt och påkallat, att jäinväl skogsvårdsstyrelserna följa frågan om avverkning av ekved med (iippniarksamhet, varvid kommissionen bland annat hemställt, att styrelserna matte till kommissionen inrapportera, om tendenser iakttoges, som tydde på att ekavverkningarna finge en omfattning, som kunde väcka farhågor för ekskogens fortbestand.
Vidare har bränslekommissionen i februari i år till samtliga avverkningspliktiga skogsägare i landet utsänt ett meddelande, vari kommissionen framhållit vikten av att landets ekskogar sparas och icke bli föremål för avverkning för bränsleändamål. Att bränslekommissionen, såsom i interpellationen anmärkts, utfärdat auktorisation för uppköp av ekved för garvämnesindustrien beror på att vedvirke överhuvud taget icke får uppköpas fran søkogsägarna utan auktorisationsförfarande. Auktorisationen är alltså icke något tecken på att sarskilda anspråk ställas på ekskogarna. o
Vad särskilt angår naturskyddssynpunkterna må framhållas, att skogsvardsstyrelserna i samförstånd med bränslekommissionen vid utstämpling av virke taga all möjlig hänsyn till dylika synpunkter. Bränslekommissionen har upp- givit sig ha för avsikt att vid utsändande av avverkningsbesked för nästa säsong särskilt uppmana Skogsägarna att spara dungar av äldre skog eller vackra enstaka träd och i övrigt taga hänsyn till landskapsvårdande intressen.
Något förbud mot avverkning av ek och andra gamla lövträd torde knappast vara lämpligt att genomföra. Naturskyddsintressena böra helst tillvaratagas på frivillighetens väg med lämplig uppmuntran från myndigheternas och de ideella sammanslutningarnas sida. Eventuellt bör fridlysning enligt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande ifrågakomma. Vad beträffar naturskyddet på kronojord torde anledning saknas att vidtaga särskilda åtgärder, enär domänstyrelsen. som förvaltar egendomarna, sedan rätt lång tid tillbaka ägnar stort intresse och uppmärksamhet åt naturskyddsfrågor.
Vad slutligen angår frågan om tillvaratagande av savskalad granbark uppmuntrar bränslekommissionen i år liksom föregående år till avverkning av savskalad granmassaved genom att tillåta ett högre pris vid inköp av sådan ved. I detta avseende samverkar kommissionen med garvämnesindustrien. Därjämte har domänstyrelsen anmodat samtliga jägmästare att, i den mån avverkning av massaved förekommer under savtiden, verka för att granbarken tillvaratages av vederbörande huggare för garveriändamål, varvid huggarna tillsvidare må utan särskild avgift tillgodogöra sig barken. Även om en ökad granbarksskörd underlättar garvämnesindustriens råvaruförsörjning, måste dock ekveden för bliva den huvudsakliga råvaran på grund av att enbart granbark ej är tillfyllest.
Herr Ström, Fredrik: Herr talman! Jag ber att få framföra mitt varma tack till herr statsrådet för det svar, han nu avgivit och som till nästan hundra procent motsvarar de önskemål, man skulle kunna ställa på ett gynnsamt svar i denna angelägenhet. Det är positivt och, vad som är huvudsaken, det röjer ett intresse för denna viktiga fråga som är synnerligen glädjande.
Jag skulle vilja säga att utav de fosterlän-dska värden som vi äga är just den svenska naturen ett av d-e allra väsentligaste och yppersta, och landskapsbilden, sadan den lever i folkets minne och fantasi, är utav en oerhörd betydelse for att hembygdskänslan skall hållas lev-ande genom generationerna. Det är, som en gammal man en gång sade till mig, så, att »en gammal ek och en gammal lonn aro en oersättlig glädjekälla för mig». Det var en gammal Skomakare
Första kammarens protokoll 191,2. Nr 15. °
.J
