13 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.
Äng. förbud mot avverkning av gamla lövträd m. m. (Forts.) som sade det, och jag har många gånger senare kommit att tänka på vad berömda filosofer ha skrivit om de ringes rikedomar. En bygds silhuett är till mycket stor del beroende av att inte en lövträdsvegetation eller ett enstaka träd, som ger bygden dess karaktär, fullständigt förfares. Ûch våra lövängar bilda i det fallet Sverige i miniatyr. Vårt folk har i natur-en sin fant-asis rötter. Vi måste därför se till att skydda dess klenoder, och det är med stor förväntan, som man motser, att åtgärder vidtagas i denna riktning, vilka vi kunna förvänta efter det svar som nu har avgivits.
Det har verkligen förvånat mig, det måste jag säga, att jag efter det jag väckt denna interpellation har fått en massa brev från håll, där jag icke beräknat att man skulle vara intresserad för denna sak, nämligen från industriidkare, möbelfabrikanter och hantverkare i vissa d-elar av Sverige, vilka påpekat nödvändigheten av att man håller det sven-ska lövskogsbeståndet vid makt. Det är sålunda inte bara en ideell fråga, utan det är tydligen en stor praktisk fråga, och jag vill ingalunda förneka, att vad statsrådet på slutet av sitt svar sade om att man också måste ha ekbarken för att kunna upprätthålla garvämnesindustrien har en stor nationalekonomisk betydelse. Jag anser visst inte, att man skall utfärda något slags allmänt förbud att tillgodogöra sig ekskogen i vårt land, utan jag vill endast att de träd, som bilda silhuetter i bygderna, skonas. Kan det ske på frivillighetens väg, är det, -det medger jag, så mycket bättre. Men vi ha en fornminneslag, som nu ligger på riksdagens bord och som skall bidraga till att stärka skyddet för våra .fornminnen och kulturminnen. Jag antar att även naturminnen finnas av samma valör, och det skull-e sålun-da kunna tänkas, att även ett förbud utöver en fridlysning skulle kunna genomföras. Men huvudsaken är, att en anda förefinnes som den, som genomgår statsrådets svar. Sedan den enskilde sett det allmännas intresse, tror jag att han skall känna sin plikt i denna sak och förfara med varsam hand, när det gäller att tillgodogöra sig en nationalekonomisk och privatekonomisk inkomstkälla som berör vår svenska natur. Man borde utfärda den parollen, att det borde planteras två lövträd för varje lövträd som avverkas. Då skulle vi kunna hoppas på att lövträdsbeståndet i vårt land skulle tillväxa. Hittills har det nog sakta avtagit, och fara är att det så småningom kommer att lida allvarligt intrång.
Jag ber, herr talman, att ännu en gång få tacka herr statsrådet. Jag hoppas, att hans ord måtte falla i god jord!
Herr statsrådet Gjöres avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 235, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 mars 1939 (nr 68) om statlig krigsförsäkring m. m.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr 230, angående utbyte av en kronan tillhörig tomt inom Torsby municipalsamhälle. i
Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott den av herrar Ekströmer och Nordenson väckta motionen, nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen m. m.
