14 NI 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Ånslag till folkskoleseminarierna. (Forts) hissas andra signaler. Svensk Lärartidning skriver sålunda i sitt senaste nummer: »Vi har tidigare i annat sainmanhang, när valet gällde Stockholm eller Kalmar, förordat det senare seminariets bibehållande främst med hänsyn till det omfattande pedagogiska försöksarbete, som vid detta seminarium sedan lång tid tillbaka bedrivits av lärare och elever. Och likväl kan förhållandena utveckla sig så, att man tvingas att ge förord-et åt seminariet i Stockholm. Statsrådet Bagge har sålunda signalerat i viss mån andra och nya linjer för den framtida lärarutbildningen i så måtto, att denna skulle närmare knytas till universiteten. Vi ska här inte gå närmare in på dessa framtidsperspektiv, så länge endast de yttre och vaga konturerna kan skönjas. Men försiktigheten synes dock bjuda, att man i nuvarande situation inte skapar några extra svårigheter av ekonomisk eller annan art för Stockholmsseminariets framtida bibehållande i en eller annan form." Problemställningen gäller nu tydligen ej enbart Kalmar-Stockholm. Tendensen är att slopa alla landsorts-seminarier utom dem som äro förlagda till universitetsstäderna. Och icke endast detta. Ty även seminarierna i universitetsstäderna skulle ju försvinna och ersättas med - man vet icke vad. Man har aldrig fått något besked om vad egentligen det åtrådda förläggandet av lärarutbildningen till universiteten skulle innebära. Ar det meningen, att universitetsprofessorerna skola undervisa de blivande folkskollärarna i historia och geografi -etc.? Sannolikt inte. De som sakna studentbetyg i vissa ämnen komma förmodligen att hänvisas till att vid läroverken efterpröva i dessa. I folkskollärarutbildningen spela övningsämnena en stor roll. I de tvååriga kurserna ägnas också mera tid åt övningsämnena än åt alla kunskapsämnen till-sammans (enligt timplanen 301/2 mot 22 undervisningstimmar). Det torde väl få anses uteslutet, att någon av professorerna har den tillräckliga kompetensen att handha undervisning i orgelspelning och linnesönrnad. J ag för min del kan då inte finna, att undervisningen i folkskolan skulle ha något att vinna på. att professorerna toge hand om övningsämnena. Man kan vidare undra på hur man vill-ordna den praktiska lärarutbildningen. SkolÖverstyrelsen räknar med att om åtta år skall behövas en årlig utexaminering av 19 avdelningar om tillsammans 465 lärare. Vi säga för enkelhetens skull 400 jämnt. Fördelat på de fyra universitetsstäderna skulle det alltså bli 100 på varje. Eftersom kurserna äro tvåårig-a, finge man 200 lärarkandidater i var och en av dessa städer. Tar man läroverkslärarutbildningen som mönster och tänker på att man vid ett provårsläroverk med sex å sju hundra lärjungar icke anser sig kunna mottaga mer än 10 lärarkandidater, skulle uppenbarligen krävas en övningsskola av ofantliga dimensioner. Förmodligen avses att till större delen förlägga den praktiska lärarutbildningen till respektive städers folkskolor, vilka dock särskilt i de mindre städerna härigenom skulle bli hårt belastade. Man kan ej heller vänta, att alla de lärare vid stadens folkskolor, som skulle behöva tagas i »anspråk såsom handledare vid lärarkandidaternas övningslektioner, skola vara så lämpade för sin uppgift som de pedagogiskt vältränade lärare, som nu tjänstgöra i seminariernas övningsskolor. Vad som skulle vinnas, vore väl att folkskolans lärarkandidater bleve i tillfälle att bevista universitetsföreläsningarna i psykologi och pedagogik tillsammans med läroverkens lärarkandidater. Universite-tspedagogiken måste emellertid vara av en mera allmän natur, och man torde nog få anse, att de blivande folkskollärama i seminarierna få en pedagogisk-psykologisk skolning, som är mera direkt inriktad på det blivande yrket och alltså värdefullare- för den kommande verksamheten. - ,
Det vore högeligen önskvärt, att det nu bleve definitivt klargjort. att riksdagen för sin del ställer sig bestämt avvisande mot alla projekt att förlägga
