Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 15

Anslag till folkskoleseminarierna. (Forts.) folkskollärarutbildningen till universiteten. Ett bifall till statsutskottets eller dess reservanters förslag innebär ett sådant klart avståndstagande.

Som jag förut framhållit, anser jag icke de direktiv, som givas för den ut rednang, som reservanterna anse böra komma till stånd, vara absolut bindan de. Vi framhålla endast att de och de Synpunkterna böra övervägas. Så t. ex. förfaller givetvis f-rågan om nedläggande av något seminarium, ifall det kommer att visa sig, att verkligen den nuvarande seminarieorganisatioiien behöver tagas i anspråk inom de närmaste åren. Beträffande de av reservanterna föreslagna fyra studentlinjerna i Lund och Uppsala såge jag för min del gärna, om utredningen gåve till resultat, att utan större kostnadsökning samseminarier kunde komma till stånd på bägge dessa platser - en tanke som jag givit uttryck åt redan i den motion som avlämnades i seminariefrågan vid 1936 års riksdag. Uppsala kan anses som en förstad till Stockholm, och de kvinnliga Stockholmsstudenterna kunde då få sin utbildning i närheten av hemorten. Visserligen framhållas från Stockholmshåll alltid de stora bildningsmöjligheterna i huvudstaden, men även i Uppsala böra ju finnas vissa sådana.

Beträffande de föreslagna studentlinjerna vill jag för tydlighets skull framhålla, att reservantern-a såväl som utsk-ottsmajoriteten uttalat sig mot en utökning av antalet sådana. Förslaget innebär alltså motsvarande utbyte på ett par andra håll av tvååriga kurser mot fyraåriga.

En icke oviktig fråga är den om proportionen mellan manliga och kvinnliga elever vid seminarierna. Det synes mig självfallet, att en utredning också bör omfatta dessa problem.

En fråga, som man omedelba-rt måste taga ställning till, är den om elevintagningen i år. Utskottsmajoriteten såväl som reservanterna föreslå intagning av 6 klassavdelningar, men reservanterna vilja ha intagning i Kalmar i stället för i Stockholm. Detta föranledes givetvis av att Stockholmsseminairiet eventuellt skulle kunna hotas av indragning. Men »alldeles frånsett detta tala billighetsskäl för Kalmar. Stockholmsseminariet har f. n. tre klasser och får sålcdes nästa år behålla två klasser, även om intagning icke skulle ske. Kalmarseminariet har f. n. två och skulle alltså nästa år bli enklassigt, om ingen intagning ägde rum. De tre lärarkollegiierna i Kalmar, Karlstad och Falun ha i skrivelse till Kungl. Maj:t framhållit de allvarliga olägenheter det innebär för ett seminarium att även för kort tid reduceras till enklassigt. De nya eleverna skulle vid början av höstterminen nästa år icke ha tillgång till några äldre kamrater. Detta skulle innebära ett avbrott i all tradition. Allt finge byggas upp på nytt. Man kan väl säga, att särskilt för det traditionsrika Kalmarsemin-ariet skulle ett sådant våldförande av traditionerna vara en olycka. Mot minskningen av klassantalet i Stockholm skulle man kunna tänka sig den invändningen, att seminariets egenskap av provårsseminarium kräver ett tillräckhgt antal klassavdelnnngar. Om jag är rätt underrättad, är antalet lärarkandidater f. n. fem stycken, av vilka ingen har de lärdomsineriter, som fordras av en seminarielärare. Det är då att anmärka, att provårsseminarium finnes även i Göteborg, och man kan fråga sig, om det verkligen är behövlrigt med två provårsseminarier i riket. Gäller det utbildning av seminarielärare, är en sådan institution fullt tillräcklig, och för blivande läroverkslärare är det utan tvivel lämpligare, att de få sin utbildning i skolor av samma art som dem där de komma att få sin lärarverksamhet förlagd. Härmed må nu vara hur som helst, jag tycker inte, att hänsyn till dessa fem lärarkandidater skall kunna fa. inverka på frågan om semnnarieorgamsationen. Alltså, för att uttrycka saken kort:- Kungl. Maj:t och utskottsmajoriteten vilja för nästa. år förlägga tre lâlasseijcäfillt Stockholm och en till Kalmar; reservanterna vilja ha två på. var era s e .