) Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
ranslag till folkskoleseminarierna. (Forts.)
»kåne och Smål-and. Jag vet inte i vilket av de båda landskapen det var, och et är naturligtvis oförlåtligt, mest kanske av en skåning. Barnens alla förldrar och kommunen överhuvud taget ville ha en lärarinna, men Skolstyrelsen ille ha en karl. Skolstyrelsen hade ju makten, och därför skulle det bli en arl. När nu Dagens Nyheter gjorde intervju på platsen, var det någon som ade ungefär följande: "J a se, det är nog på många håll så att skolstyrelserna fta äro maskulint betonade, och när en karl och en kvinna kosta lika mycket, å ta de hellre karlen» Men detta är ju inte riksdagens mening. Det är inte tgens och författningens mening, att sådana ovidkommande synpunkter skola å. spela in. Det är därför som jag, utan att i detta fall kunna göra så värst mycket åt saken, ändå har velat att riksdagen icke skall engagera sig för ovidommande synpunkter i denna fråga. Så långt anser jag att riksdagen borde unna sträcka sig. -
Vad blir skillnaden på mitt förslag om intagning av både män och kvinnor id de tre sam=seminarierna jämfört med förslaget i den kungl. propositionen? jag har som nämnt föreslagit intagning av 120 elever, och med slopande av itagningen vid det kvinnliga seminariet i Stockholm skulle proportionen bli 1 2 manliga och 1 1/2 kvinnliga avdelningar. Propositionen-s förslag innebär im bekant 4 1/2 manliga klassavdelningar mot 1 1 2 kvinnliga, alltså en klassvdelning manliga mer än jag har föreslagit. Men till och med om alla 144 eleerna skulle intagas, alltså även avdelningen vid det kvinnliga seminariet i tockholm, bleve det ju fortfarande även med mitt förslag beträffande samaminarierna en disproportion till förmån för männen, nämligen 3 1/2 manliga ch 21/2 kvinnliga avdelningar. Också enligt mitt förslag skulle männen så:des under alla förhållanden vara i majoritet. Skillnaden är den, att propor.onen här skulle bli något bättre för kvinnornas del än enligt Kungl. Maj:ts Srslag. Så vitt jag kan se, finns det alltså inte någon saklig motivering av etydenhet till förmån för samseminariernas successiva omvandling till manga seminarier.
Den motivering Kungl. Maj:t anför är, att det ligger i lärarinnornas eget itresse att organisationen förän-dras på detta sätt, eftersom det är flera lärainnor än lärare som gå arbetslösa. Nu säger lärarinneförbundet ifrån att man ite vill vara med om detta just på de grunder som jag har anfört. Om man ill, kan man naturligtwis säga, att departementschefen förstår lärarinnornas itressen bättre än lärarinnorna själva. Det vore ju inte fullständigt uteslutet. [en också lärarinnorna böra anses som myndiga medborgare, och när lärarinorn-a säga att det är i överensstämmelse med deras intressen, att samseminaier icke på en bakväg förvandlas till enbart manliga seminarier, så tror jag Lan får tillmäta detta ganska stor betydelse. Man kanske säger, att lärarinorna här vilja offra sina ekonomiska intressen till förmån för en princip. Iåja, jag tror mycket högt om Sveriges folkskollärinnor, men att de skulle ffra sig och sin utkomst för rent principiella synpunkter tror jag ändå inte.
Detta har blivit en ganska lång utredning, det här, men det är ju åtskilliga vistefrågor i detta utlåtande och det är därför som jag har nödgats göra den. [ed den motivering jag nu har givit ber jag emellertid, herr talman, att få rka bifall till den av mig avgivna reservationen.
Herr Pauli: Herr talman! Jag vet inte om kammaren av de två utförliga nföranden, som nu hållits av herr Magnusson i Kalmar och herr Oscar Olson, har lyckats få ett mera klart begrepp om vad den nu föreliggande frågan gentligen gäller. Jag skall därför be att i korthet få ange huvu-dlinjerna.
Den reservation, för vilken herr Magnusson i Kalmar talade, ser ju gans a rnponerande ut tack vare anslutningen av tio ledamöter i statsutskottet. Det
