Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 21
Hnslag till folkskoleseminarierna. (Forts) kanske inte anses indiskret om jag upp-lyser, att någon verklig sakdebatt om denna reservation och dess synpunkter icke ägde rum på utskottsavdelningen. En av ledamöterna på avdelningen förklarade från början, att han önskade ange en avvikande mening på denna punkt, men inte visste om han kunde få någon anslutning. Vid justeringen vann han sedan ytterligare ett namn, och på så vis blev det ett s. k. alternativ. Jag har naturligtvis ingenting att anmärka mot detta tillvägagångssätt. Det är varje utskottsledamots rättighet att göra så. Jag vill. endast förklara, varför det inte har blivit någon ingående sakdiskussion om detta på avdelningen. Behandlingen i utskottet var inte heller alltför ingående.
Vad är det nu reserv-ationen går ut på? Det är två saker. Den ena är .att man vill ha till stånd en omedelbar utredning om seminarieorganisationens omfattning., Man säger, att visserligen bestämdes denna seminarieorganisation så sent som 1936, men det har redan visat sig, att den är alldeles för stor, i varje fall i fråga om antalet folkskoleseminarier, och därför böra vissa seminarier indragas. Man önskar inte en förutsättningslös utredning, vilket jag tycker kunde vara mera rimligt, utan man angiver från början vissa bestämda riktlinjer för denna utredning. Dessa riktlinjer bestå i för det första, att Stockholms seminarium bör nedläggas utan närmare motivering, och för det andra. att ytterligare ett seminarium bör nedläggas. Vidare antydes, att seminariernas kapacitet borde bättre utnyttjas, något som knappast kan betyda annat än att man utnyttjar de existerande stora dubbelseminarierna. Tar man konsekvensen härav, då kommer man till den konklusionen, som herr Oscar Olsson mycket riktigt uttalar i sin reservation, nämligen att man bör överväga, om inte samtliga enkelseminarier böra nedläggas. Däribland således även Kalmar, som somliga reservanter så starkt ömma för.
Jag vil-1 alltså här framhålla, att om den stränga begränsning, som reservanterna tyckas vilja gå in för i fråga om antalet seminarier, skulle genomföras, så komme näppeligen något enkelseminarium att kunna fortsätta och då komme alltså herr Magnusson i Kalmar och andra bland reservanterna, som särskilt ha hjärta just för Kalmar, att ha grävt en grop, i vilken de sijälva riskera att ramla ner.
Detta som en liten varning på den punkten.
Det är denna från början starkt bundna utredning, som reservanterna önska få till stånd, och vidare föreslå de, att såsom en början till ett nedläggande av Stookholmsseminariet skall ingen intagning av elever ske därstädes utan denna sken föffiyttas an Kalmar. "
Man letar förgäves i reservationen efter några sakskäl vare sig för det ena eller det andra. Beträffande skälen varför man skulle inedlägga Stockholms seminarium, får man veta, att de huvudsakligen skulle ligga i en hänvisning till Statskoulfotgts ïlppfafiïning. Statskontoret har huvudsakligen yttrat si om att den tomt, som Stockholms seminarium innehar borde av staten kunnâ utnyttjas på ett annat sätt. Man skulle kunna förtjäna pengar på den Detta kan dock knappast kallas en ingående saklig prövning av denna seminariefråga. Och varför just Kalmar skulle plockas ut bland enkelseminarierna i det här fallet, det bör man ha ganska svårt att förstå efter herr Ma n s ° Kalmar eget anförande, där han omtalade att flera andra seminarårußonll iall llfalun:cha Karlstad, befinna sig i precis samma situation sorln Klallrralåiiï
am lgilën a t -e for närvarande endast ha en avdelning, och att de alltså skulle komma i samma lage som Kalmar nästa år om de ick f avdelning. När det gäller Karlstad, kan man ju dessutom tänlia llilågealftl dlest ar Jbygit SOIP ett 5130145 01311 fllyßkßt Vidlyftigft dubbelseminarium. i HE ar harmed inte på något sätt velat rikta mig mot Kalmar och dess se
