Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 23
Anslag till folkskolesenzinarierna. (For-ts.) vidare kan bortse ifrån. Vi kunna också erinra oss de rika bildningsmöjligheter, som finnas just i Stockholm, och som inte äro lika tillgängliga i andra städer.
Detta må vara nog för att framhålla hur osakligt ett sådant tillvägagångssätt är, som reservanterna föreslå, att man utan närmare undersökning skall dekretera, att detta seminarium skall nedläggas, och att detta nedläggande skall börja genom avveckling redan nu av dess nybörjaravdelning. Jag har heller inte några farhågor för att kammaren på detta sätt skall desavuera inte bara Kungl. Maj:t utan även alla sakkunniga myndigheter, som ha yttrat sig i denna sak, och gå fram på den auktoritet, som kan framletas bland reservanterna.
Vad beträffar herr Oscar Olsson, så avviker han ju en smula från de övriga reservanterna. Han försöker trösta oss med att han å ena sidan vill bidraga till att rasera Stockholms seminarium genom att icke anordna någon nyintagning där nästa år, men att han å andra sidan inte heller vill medgiva någon nyintagning i Kalmar. Därför bör, menar han, man vara nöjd både i Stockholm och Kalmar! Han menar väl egentligen, att därför bör man vara lika missnöjd med honom i Stockholm och i Kalmar, ty det är säkert det senare, som inträffar, om han mot förmodan skulle få sin vilja fram,
Beträffande hans krav på utredning har jag redan yttrat mig om den saken. När han slutligen talar om de manliga och de kvinnliga eleverna, så ger jag honom rätt i princip. Där tror jag inte det finns någon principiell skillnad mellan honom och utskottet i övrigt. Det är ingen människa, som tänker på att, som han kallade det, här »smussla in en ny prineip». Vi ha givetvis tänkt oss detta som ett rent provisorium: Det är på grund av att arbetslösheten för närvarande är så mycket större bland lärarinnorna än bland de manliga lärarna, som man företagit denna förskjutning. Men jag kan försäkra honom, att åtminstone vad mig själv beträffar, så kommer jag aldrig att ifrågasätta någonting annat än att lärarutbildningen, när vi om möjligt återvänt till normala förhållanden, skall stå öppen precis lika mycket för det ena som för det andra könet, och jag anser liksom han, att läraransökningar böra behandlas efter förtjänst och inte efter några ovidkommande hänsyn. Men detta är inte något skäl varför man skulle acceptera hans reservation, som för övrigt även innehåller så många, andra, saken-
Med hänvisning till att det av reservanterna framställda utredningskravet är omotiverat, att det av reservanterna framlagda kravet på nedläggande av Stockholms seminarium likaledes är omotiverat och att det överhuvud taget icke finnes något skäl för riksdagen att här gå brådstörtat tillväga och föregripa en pågående utredning, så ber jag, herr talman, att få yrka bifall till iitøskottets hemställan, vilket tillika innebär bifall till Kungl. Maj:ts proposi ion.
Herr Sjödahl: Herr, talman! Detta betänkande och förslag från utskottet fymfišer egentligen tva ting. Den första frågan är av mindre betydelse. Det ar fragan om var:en av de kvinnliga avdelningarna skall intagas nu till hösten. Denandra fragan galler den blivande organisationen av seminarierna, en ënycket vittutseende, omfattande och i olika avseenden synnerligen ingripande
raga; i
Beträffande den första frågan om var sagda intagning skzall ske tycker jag lïtltšdet Skulle ißßh föl sig iëgenting betyda, om man tar in i Stockholm. eller i almar, men i den reservation, som foreslar Kalmar, har man bundit förslaget vid ett bestamt uttalande om att Stockholmsseminariet skall nedläggas. Och som ett forsta steg, ett preliminärt beslut i den riktningen skall det bestämmas,
