24 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
- Anslag till folkskoleseøninarierna. (Forts.)
att någon ny klass icke skall intagas i Stockholm. Jag undrar, om inte kammaren borde pröva denna fråga huruvida Stockholmssemfinariet skall nedläggas i sitt verkliga sammanhang, d. v. s. när det gäller hela seminarieorganisationen, och inte vidhäfta denna fråga om var i höst en klass av kvinnliga seminarister skall intagas.
Jag skulle vilja motivera varför jag kommer att i denna punkt rösta med utskottet. J-ag gör det därför, att om jag röstade med herr Gränebos m. fl. reservation, så skulle jag uttala mig mot att i framtiden ett seminarium blir förlagt här i Stockholm. Men röstar jag med utskottet, så gör jag intet uttalande mot att ett seminarium skall kunna i framtiden liksom nu vara förlagt till Kalmar. Jag tycker, att det är klokt att på denna punkt icke göra något uttalande i vare sig den ena eller andra. riktningen, ty därmed behåller kammaren och rik-sdagen full prövningsrätt, när den större frågan föreligger.
Men härtill kommer för mig ett skäl till. Kammaren erinrar sig nog, hurusom man förra året genom dess inskridande fick ett nytt provårsläroverk. Genom att nu följa reservanterna komme man att i hög grad försvåra, ja måhända omöjliggöra ett bibehållande av Stockholms seminarium såsom ett provårsläroverk. Man handlar »alltså i direkt strid med en princip, som man då knäsatte och stärkte genom en organisatorisk åtgärd. Ja, det är väl bara en tillfällighet, att herr Magnusson är från Kalmar, liksom det väl bara är en tillfällighet, att de tre första reservanterna allesamman ha hemortsrätt i Kalmar län, men nu sades det av herr Magnusson i Kalmar, att vid provårsutbil-dningen vore Stockholms seminarium tämligen olämpligt eftersom för tillfället, i år, de som där genomgå provåret, äro personer med adjunktskompetens, alltså icke lektorskompetens. Ja, hur ofta är inte det förhållandet, att de, som gå provåret, då ha blott adjunktskompetens? Sedermera få de lektorskompetens. Och vidare är det ju som bekant så, att fortfarande den övervägande undervisningen på gymnasierna bedrives av adjunkter med endast adjunktskompetens. Det var så åtminstone för några år sedan. Jag vet inte, om förhållandena möjligen ha ändrat .sig helt nyligen. Under sådana omständigheter, när utbildningen skall omfatta båda dessa led, måste då inte vid seminariet i Stockholm, om det skall bibehållas såsom provårsseminarium, finnas möjlighet för en utbildning på det stadium, som närmast motsvarar gymnasierna.
Jag tror också det skulle vara en brist i hela vår lärarutbildning. om dessa två möjligheter, som givas vid de nuvarande provårsseminarierna, skulle förloras till hälften, om- man -därigenom skulle sakna den utbildning av lärare, som man nu har vid dessa seminarier, varigenom dessa lärare lära känna inte bara folkskollärarutbildningen utan även den skola, på vilken all läroverksutbildning vilar, nämligen folkskolan, och den få de nu vid seminarierna träda 1 omedelbar förbindelse med. Jag tror, att detta i en demokratisk skolorganisation är ett värde av den vikt, att man inte skall smussla bort det genom ett beslut i dag.
Den andra och större frågan är den om en begränsning av semin-arieorga- nisationen. Jag vill bara påpeka, att reservanterna dragit upp ganska omfattande grundlinjer för hur en sådan seminarieorganisation borde se ut. SkolÖverstyrelsen har värjt sig mot den saken. Den har inte funnit, att det i nuvarande ögonblick är möjligt att beräkna och väga alla de faktorer, som finnas, för att man skall kunna nu lägga upp klara önskemål om hur en organisation av seminarierna skall bli i framtiden. Kungl. Maj:t har inte heller funnit det möjligt nu, men utskottsreservanterna ha löst saken med-en le* kande lätthet, som nästan gör mig avundsjuk. För det första ingår 1 dessa principer, att man skall nedlägga Stockholms seminarium utan att någon egent
