Sida:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

26 Nr 18. Onsdagen den 13 maj N42.

Qinslag till folkskoleseminarierna. (Forts.) förefinnes, och till vilken riksdagen borde fatta ståndpunkt innan man ritar upp en ny seminarieorganisation, kommer man med ett förslag, som pekar i den riktningen, som! jag här har bemärkt. Och jag skulle dessutom vilja erinra kammaren om att arbetslösheten är mycket större bland de kvinnliga lärarna än bland de manliga. I en -sådan tid bör man nog-a se till och betänka sitt ansvar innan m-an producerar flera kvinnliga lärare och därmed kastar dem ut i denna arbetslöshet, som utvecklingen tills vidare tydligt pekar på.

Här sades av någon talare, att det inte hade förekommit i statsutskottet någon sakdiskussion om denna reservation. N är man läser den, när man dissekerar den, när man diskuterar den så kommer man till det resultatet, att det är ingen anledning att betvivla, att det icke har varit någon sakdiskussion om denna reservation. Den föreslagna utredningen är en i hög grad bunden utredning. J ag har ingenting emot en utredning. Jag önskar den, men utredningen bör bedrivas fullt förutsättningslöst och med hänsynstagande till nuvarande speciella förhållanden, som reservanterna i olika avseenden icke ha tagit ställning till. Jag kan därför, herr talm-an, inte annat än i nuvarande situation rösta för bifall till utskottets förslag och därmed också hålla frågan om en blivande organisation fullt öppen, inte bara när det gäller Stockholm utan även när det gäller övriga seminarier. Jag yrkar alltså bifall till utskottets förslag.

Herr förste vice talmannen: Herr talman! De båda senaste ärade talarna synas mig ha i alltför hög grad tillspetsat meningsmotsättningen mellan utskottets utlåtande och den mening, som företrädes av reservanterna. Beträffande flera punkter råder det ju ingen meningsskiljaktighet, och i det väsentliga, antalet elever som skola intas kommande år, råder ju full enighet. Det är endast i fråga om var dessa elever skola intas, som det råder olika meningar.

När herr Pauli här med starka ord talar om kravet på nedläggande av Stockholms seminarium, som reservanterna skulle ha framställt, synes det mig, att han använder alldelas för starka ord. Herr Sjödahl har sedan talat i samma riktning. Vad är det reservanterna här begära? Jo, de säga, att med hänsyn till det förhållande som råder på detta område synes det böra tas i övervägande att begränsa seminarieorganisationen. Senare säger man om samma sak, att om något seminarium skall nedläggas, torde det böra övervägas att nedlägga det i Stockholm. Det uttalas alltså inte något bestämt krav, utan det hemställes, att detta skall övervägas. Jag tycker det är att driva det alltför långt, när man som herrar Pauli och Sjödahl säger, att reservanterna hemställt härom.

Som min personliga mening skulle jag likväl vilja säga, att denna motivering inte helt tilltalar mig, men jag gick inte fram med någon egen motivering om den saken. Mig synes likväl, att här skulle ha gjorts ett mer förutsättningslöst uttalande beträffande utredningskravet, och man skulle ha undersökt, om och i vad mån det hade varit nödvändigt att nedlägga något seminarium för att först sedan ta ställning. Men när jag kunde ansluta mig till detta uttalande, var det för den skull att jag ansåg, att man likväl kommer att först undersöka saken och sedan ta ställning till densamma. Om reservanterna här hemställa om att utredningen skall avse ett visst sakförhållande och förutsätta, att den möjligen leder till det och det resultatet, så får man därför inte säga, att reservanterna här tagit ståndpunkt i förväg, utan man vill hålla möjligheten öppen. Jag kan därför inte se, att man kan göra så stor sak av denna fråga, som de två senaste talarna här ha gjort. -

Sedan kommer frågan huruvida man till kommande år skall inta elever vid Stockholms eller vid Kalmar seminarium. I Stockholm finnas dock för närvarande tre seminarieklasser, och om här inte intas någon klass det komman