Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 25
Anslag till fen-J- ierzza. (Forts) lig utredning på den punkten har krävts. Detta seminarium är för flickor. Dessa skulle då, menar herr Magnusson, kunna hänvisas till Uppsala. Uppsala seminarium är ett manligt seminarium. De finge giva sig ned till Kalmar eller upp till Luleå för närvarande och det från ett område, där det ändå finnesett så -stort klientel av aspiranter för seminarielärarutbildning. Man skall väl inte i denna sak, tycker jag, titta på, om det är Stockholms stad eller Kalmar stad. Man får väl tänka på de elever, som skola ha sin undervisning i respektive Stockholm och K-almar. Och det kan man inte komma ifrån, att Stockholm ligger i centrum för en mycket .stor krets -av mycket befolkade landsdelar, varifrån ett större antal väl meriterade aspiranter komma än från det andra omrâdet.
Jag vill inte med detta på något sätt uttala mig mot att Kalmar seminarium, beroende på andra omständigheter, i framtiden borde bibehållas, men jag vill icke uttala mig mot Stockholm. Jag tror, att skulle man göra en omröstning bland eleverna vid Stockholms seminarium, eller om vi med talmannens tillåtelse skulle inskränka oss till en omröstning bland damerna på en av läktarna, så skulle det bli praktiskt taget alla röster, som skulle tala för ett bibehållan-de av Stockholms seminarium.
Men man stannar inte vid det i utskottet. Man går vidare och säger: Vi skola ytterligare nedlägga ett seminarium. När skolöverstyrelsen för något över ett år sedan var inne på samma sak så nämn-de den. att utom Stockholm, som man skulle överväga, gällde det Kalmar och Karlstad och Luleå. Omr nu Stockholm avföres och man uttalar sig för Kalmar, då kommer man alltså att utan någon omprövning utlämna Karlstads och Luleå seminarier för denna ytterligare indragning.
Vilja herrarna i denna kammare - jag skall inte vädja till Värmlandsbänken eller Övre Norrlandsbänkarna - obesett utan någon föregående utredning följa en ut-skottsreservation, som nu säger: Stockholms seminarium skall bort, Kalmar skall bibehållas, och som ett troligt resultat kom-mer vidare antingen Karlstads eller Luleå seminarium att försvinna?
Vidare ha utskottsreservanterna uttalat sig för att uti Lund och Uppsala skall det vara enbart studentlinjer, i Lund för kvinnor och i Uppsala för män, något som skulle betyda, att skåningar och andra från Sydsverige måste för sin utbildning söka sig upp till Göteborg eller till Uppsala. Men detta uttalande om manliga och kvinnliga studentlinjer i Lund och Uppsala skulle även betyda, att de där befintliga fyraåriga linjerna -skull-e indragas, och följden av-denna indragning måste bli, att studentlinjern-a utökas på de fyraåriga linjernas bekostnad. Jag vill erinra om, att skolöverstyrelsen så sent som förra året skrev: »Den hittillsvarande rekryteringen tyder icke på, att det förelegat något behov av att antalet studentklass-er hade bort vara större. Tvärtom torde man efter gjorda erfarenheter kunna säga, att en tillfredsställande rekrytering måhända kunde ha äventyrats, därest den fyraåriga linjen i större utsträckning varit ersatt med studentklassen» Trots detta uttalande gör man nu från utskottets sida en hänvisning, som knappast kan leda till något annat än en utökning av de tvååriga linjerna på de fyraåriga linjernas bekostnad.
- Vidare gör man ett uttalande i ett annat avseende. Man vill behålla seminarierna i Falun och Kalmar, men Stockholms seminanium skulle bort. Både i Kalmar och -Falun är det kvinnligt seminarium. Man ifrågasätter Karlstads manliga seminarium och Luleå samserninarium, och detta i en tid, då det har visat sig, att ansökningen till tjänster är sådan, att "/a av tjänsterna. bli sökta av manliga folkskollärare och den återstående tredjedelen antingen enbart avses för kvinnliga lärare eller står öppen för båd-a könen. I en tid som denna och med en tendens, vars rättmätighet jag ej här skall diskutera, men som
