20 Nr 15. Onsdagen den 22 april 1942.
Äng. statens bosättnin-gslån.. (Forts.) enligt min mening böra föranleda en verklig undersökning. Utskottet har emellertid, i enlighet med departementschefens förslag, hemställt, att vad besparingsberedningen anfört först måtte prövas av befolkningsutredningen. Häremot är ju i och för sig inte någonting att anmärka. Dock måste jag uttala mina farhågor för, när denna fråga kommer att behandlas inför detta forum, att besparingssynpunkterna kunna komma rätt mycket i skymundan. Här gäller det ju inte att göra några inskränkningar i institutets sociala verkningar - åtminstone har besparingsberedningen inte haft någon sådan tanke. Den har närmast syftat till åtgärder för att man skall kunna vinna en bättre kontroll över medlens användning. För närvarande kan man säga, att det föreligger praktiskt taget ingen kontroll alls över att medlen bli använda för det ändamål de äro avsedda för.
Det är enligt min mening beklagligt, att man inte ansett denna fråga vara värd en särskild utredning. Då så inte varit fallet, utan den nu kommer att bli föremål för befolkningsutredningens undersökning, har jag endast velat understryka, att befolkningsutredningen bör ha ögonen mycket noggrant fästade på just dessa av mig påtalade svagheter i utformningen av detta institut. För att det skall vinna fullt förtroende, är det nödvändigt att man inför en verklig kontroll på medlens användning.
Herr Linnér: Herr talman! Även jag måste uttala ett beklagande över den negativa hållning, som departementschefen och efter honom utskottet ha intagit till en utredning om förbättrad kontroll. Jag grundar denna ståndpunkt på de iakttagelser jag har kunnat göra såsom ordförande i mödrahjälpsnämnden. Vid de Undersökningar, som göras före mödrahjälpsansökningarnas behandling, infordrar man upplysningar angående de sökandes ekonomiska ställning, bland annat deras skuldsättning. Det är ganska vanligt, att det av ansökningen och utredningen framkommer, att sökanden har ett statens bosätt- ningslån, t. ex. på 800 kronor, som är ett rätt ofta förekommande belopp. När då samtidigt från sökanden begäres mödrahjälp till sådana ting som sängutrustning eller linne eller andra synnerligen primära artiklar, frågar man sig: Vartill har då bosättningslånet blivit använt? När man gör en närmare undersökning genom barnavårdsnämnden, finner man att bosättningslånet icke har använts på det sätt som hade varit önskvärt.
Jag skall nämna endast ett par exempel. I ett fall kom barnavårdsombudet till ett hem och talade med sökanden, hustrun, om vad hon skulle behöva. Då. sade hustrun: »Jag behöver linne mycket väl." - Ja, det var ju ett mycket behörigt behov-att täcka med mödrahjälpsmedel. Men så sade ombudet: »Ni har ju ett väldigt fint skåp där, det är ju ett linneskåp, då har Ni väl också l1nne?>: - Då -blev- hustrun litet generad och sade: "Nej, det ha vi just inte» - »Far jag titta i skåpet?» frågade ombudet. Det fick hon. Då fann hon, att skapet, som väl kostat en 400 kronor eller något sådant, var absolut tomt med undantag av att det låg två hattar i det.
På ett annat ställe förekom samma sak. Det var en blivande moder som sökte -mödrahjälp till en sängutrustning. När barnavårdsnämndens ledamot kom till henne, fann hon att hemmet hade en nyinköpt fin-möbel. Hon undrade då, omde inte hade använt något av bosättningslånet till sängutrustning. Det hade de inte gjort, utan deras bäddar voro ytterst primitiva.
Jag nämner bara dessa två exempel - de skulle kunna mångfaldigas - för att visa, att bosättningslånen för närvarande icke alltid användas på det bästa sättet. Jag tror snarare att det ofta går till-på det viset, att det är en slags kombination inellan ett affärsintresse att sälja dyrbara ting, där man försäk
