Onsdagen den 22 april 1942. Nr 15. 21
Ang. statens bosättningslånhoflilorts.) rar sig om betalning genom anlitande av ett statens bosättningslån, och en naixä fåfäng: att bëirtsïtï fšån däverllršliga låehgvcëi fafuppvisåsar. câttt till cloet yttre pry ligt oc vä u rus a em. -an- an in e or se 1 ran, a -. -e ar sa i ganska många fall. Man kan givetvis inte åstadkomma ett statistiskt belägg for detta, men jag tror att iakttagelserna äro sa pass orikliga, att man far utga ifrån, att det är så i åtskilliga fall. Om det nu är sa, frågar man sig: Ar det inte önskvärt att kontrollen förbättras så att pengarna komma till den användning, för vilken de äro avsedda, nämligen en verkligt god och praktisk utrustning till det nya hemmet? - -
En bättre kontroll är förvisso ett behov. Då frågar man sig vidare: Kan
inte detta behov fyllas utan någon mera ingående utredning? Skulle man inte åtminstone kunna närma sig behovets fyllande genom ganska enkla anordningar? För min del tror jag att man skulle kunna göra det, och det är därför a nu har ta it till orda. J äag tror inti att man kan lägga denna skärpta kontroll på riksbanken. Dess avdelningskontor äro givetvis inte utrustade för detta. De göra säkert så gott de kunna, men de ha inte personal att skicka ut till en verklig undersökning och rådgivning. Därför får man nog lov att gå andra vägar.
Den naturligaste utvägen är att utnyttja ortsombuden. De ha emellertid, såvitt jag har kunnat finna, inte ens en instruktion, som ålägger dem att lämna de sökande verklig rådgivning. De skola infordra viss specifikation, men verkliga, praktiska råd tror jag knappast att de äro skyldiga att giva enligt den nuvarande instruktionen. Om man började med att ge ortsombuden en instruktion, enligt vilken Éle skola ge sökïndena verklšga rålil lochkarfiisräingar om vad de bäst behöva s affa och på vil et sätt de äst s o a s a a e erforderliga möblerna o. s. v., skulle redan det vara en hjälp.
"En fråga i detta sammanhang är utseendet av ortsombud. Efter min uppfattning skulle den lyckligaste organisationen vara, att kvinnliga ledamöter i barnavårdsnämnden bleve ortsombud. Det blir ofta de som senare få ta hand om hemmen och hjälpa, när barnen komma. Det vore då mycket naturligt om de, som ofta äro erfarna husmödrar, användes såsom ortsombud.
Det är möjligt att det kan vara vissa svårigheter att nå fram till denna organisationsform, om man inte lägger om föreskrifterna för utseendet av ortsombud. För min del skulle jag inte anse, att det skulle vara olämpligt att föreskriva, att ortsombuden skola utses av länsstyrelserna. Jag tar för givet att länsstyrelserna skulle gå den av mig föreslagna vägen, och därigenom skulle man kunna få en omedelbar förbättring till stånd. Vill nian inte göra detta, kan man lämna kommunerna föreskrifter att vid utseendet av ortsombuden iaktta dessa synpunkter och särskilt uppmärksamma, att de försöka få anknytning till barnavårdsnämnderna.
- Betydelsen av att man får en god organisation kommer att ökas, om man följer statsutskottets och departementschefens anvisning, att bosättningslån skola få användas även för vissa hittills icke medgivna persedlar, såsom fasta diskbänkar eller andra likartade hushållsföremål, ty även i fråga om dessa föremi] är det risk för att man köper mindre praktiska eller onödigt dyrbara sa er.
Det är också en annan omständighet, som bör förebyggas, nämligen att bosättningslånen användas vid avbetalningsköp. Det är en form som förekommer men som efter min uppfattning är mycket olycklig. Det bör således föreskrivas, att det inte är tillåtet att kombinera bosättningslån och avbetalningslån. Detta har uppmärksammats i propositionen. J ag tror att det är en inskränk ning, Som skulle kunna göras effektiv genom en tämligen enkel administrativ föreskrift.
